Även ett tröghuvud har sina ljusa stunder.
För en sekund eller två händer det att jag faktiskt förstår att jag är preggo på allvar.
Det är sjukt lyckligt.
Och sjukt läskigt.
Även ett tröghuvud som jag inser nämligen också i dessa sekunder att allt kan hända när det kommer till avlandet av barn (och hockey, of course).
Jag har typ varit gravid i fem minuter hittills. Jag veeeeet att jag inte borde ropa hej och börja planera för kidets gymnasieval ännu. Men WTF, vad ska man göra då? Vänta i hundratolv veckor på att missfallsrisken ska vara nästan över innan man börjar förlika sig med tanken på att graviteten är på riktigt? Går ju inte.
Tror jag utgår från att det här ska gå som en dans istället.
Det är kul att ropa hej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar