JAG ÄR KÄR I EMMA HAMBERG

Eftersom jag är inne i någon slags sinnessjuk självcentrering och inte tycker att någonting är kul förutom att:
1. Prata om graviditet
och
2. Läsa om graviditet
eller möjligtvis
3. Köpa fina saker (OBS! Till mig! Jag sa sinnessjukt självcentrerad.)
har jag ägnat kvällen åt att plöja Uppdrag: mamma och Uppdrag: pappa.

Uppdrag pappa är en antologi texter skriven av ett gäng pappor (mestadels journalister/skribenter från Stockholm) och Uppdrag mamma är motsvarigheten. Jag gissar när jag säger att böckerna nog är ganska snäva (alla är ju inte journalister/skribenter från Stockholm) men för mig känns de som vore de skrivna av alla jag känner. Jag gillar dem.

Speciellt känner jag att jag är lite kär i Emma Hamberg. Hennes förlossningsberättelse skrämmer mig i och för sig halvt till döds, men hon är så sjukt rolig att jag ändå vill bli ihop med henne.

"Under värkarna skrek jag som en besatt, och under pauserna konverserade jag med mina läkare. Jag bad om ursäkt för att jag inte riktigt uppfattat deras namn, jag drog vitsar och försökte höja stämningen. När jag bajsade på mig bad jag väldigt mycket om ursäkt och frågade om jag kunde hjälpa till att torka någonstans. Läkargänget bad mig i princip hålla käften. Jag fattade inte det där med att krysta heller, jag bara skrek. Men på skrik föds ju inga ungar. Barnmorskan tryckte ner min haka mot bröstet, och när hon gjorde det flög Ditte ut."

Det är sådant jag tycker är kul nu för tiden.
Förlossningshumor.
Och jadå.
Oroa er inte.
Även det skrämmer mig halvt till döds.