Det sägs att man ska kunna känna fosterrörelser vid den här tiden.
Att de ska kännas som "en liten fiskstjärt som sprattlar till".
Jag ligger i stort sett sömnlös över det här.
Hur känns en liten fiskstjärt i jämförelse med vanliga tarmrörelser?
Liten fis, liten fisk.
Skillnaden är hårfin på så många sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag fattade faktiskt inte det där med fisksprattel förrän ganska sent. Tyckte de första rörelserna kändes mer som en liten humla som surrade till, eller helt enkelt nån därinne som puffar lite (boxar med väldigt små händer). Jag kände rörelser mycket tidigare än förstföderskor "ska kunna" göra, så jag fick höra att nänä, det kan inte vara bebisen du känner redan. JOHO, det var det visst. Men sånt där beror på vart moderkakan sitter o så... om den sitter i framvägg så dämpar den rörelserna så då känner man inte förrän sent. Blabla... jag ska sluta svamla nu ;)
Lycka till med turtlen!
/Amelie
Nu väcker du minnen hos mig :-) Jag kommer ihåg det med fisken, eller jag kanske ska säga avsaknad av den. I stället kom fjärilen! De första rörelserna kändes som rörelser från fjärilsvingar... Även en så liten rörelse hajar du till av, och förstår fast ändå inte. Sen blir det flera och då vet du med säkerhet.
Snart, snart.... Spännande!
Kram
Jag kände första gången när jag låg på amge och läste. Då var det som om nån knackade på där inne...
Kändes inte som en fisk...
Fisktemat är sedan återkommande... för på slutet är man som en val...
Skicka en kommentar