I morse var jag uppe med tuppen och gick till barnmorskan. Där fick jag lyssna på Turtles hjärtljud för första gången. Det var kul. Fast jag tyckte han/hon lät lite andfådd. Turtle alltså, inte barnmorskan. Christ almighty, vad det lilla hjärtat slog! Barnmorskan sa att det skulle vara så. Hon tyckte allt såg perfekt ut. Tills hon tog mitt blodvärde, vill säga. Då tittade hon strängt på mig och frågade hur jag hade det med huvudvärk och tröttma. Sedan gav hon mig tips på apstarka järntabletter och skickade mig raka vägen till apoteket.
Jag löd.
Jag lyder nästan allt min barnmorska säger åt mig.
Speciellt när hon säger saker som att jag ska ta det lugnt och inte lyfta tungt när vi flyttar om två veckor. Nu visualiserar jag mig själv där jag står och pekar med hela handen, bestämmer var alla möblerna ska stå och ryter åt mina svettiga kompisar som bär.
Moahaha!
Bästa sortens flytt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
men alltså, nu kommer jag att kasta gojiberries efter dig och predika om pulver och gryn och sånt så fort jag ser dig. Bara så du vet vad som väntar. Jag ser det nu som mitt främsta uppdrag i livet att få upp frökens järnvärden. Ok?
vad har du fått för BF?
Karin: Okej då. Det kan jag leva med.
Minna: 9 januari!
Skicka en kommentar