STORA KLÄDKÖPARDAGEN

Jag har oroat mig en del över min klädsel i vinter.
Speciellt när det kommer till jackor.
Min kille har sagt att jag kan få låna hans snowboardjacka när det blir kallt.
Jag har aldrig sett hans snowboardjacka, men att döma av hans hånflin när han föreslår att jag ska gå omkring i den föreställer jag mig att den är rosa/turkos och köpt i början av 90-talet. Inklusive fluff. Om det kan vi väl säga så här: Rosa/turkosa kläder köpta i början på 90-talet är oftast inte i min smak. Även om jag gillar fluff.

Men idag har jag löst problemet!
Hittade en billig vinterkappa som 1. Var helt okej snygg , och 2. Rymmer en mage av sällan skådat slag. Sweet joy, nu kan det få bli midvinter vilken sekund som helst.

I alla fall. I min iver över jackan budade jag också hem ett klädpaket till Turtle. För samma summa som jag köpte min (billiga!) kappa fick Turtle ett Traderapaket med 34 klädesplagg i.
TRETTIOFYRA!
I nästa liv ska jag också vara tre äpplen hög.
Verkar vansinnigt ekonomiskt.

TJOCKCHOCK

Nyss gick jag förbi spegeln här hemma och hörde mig själv skrika till av chock.
Jag är helt sjukt tjock!
Eller nej, nu sa jag fel.
Jag är smal som en vidja, förutom kulan på magen.
Det sa min fina svärmor igår när hon träffade mig på bokmässan och allt sedan dess har jag gått omkring med ett ohyggligt nöjt leende på läpparna.
Mmm... smal som en vidja.
Det må vara en lögn, men det är den finaste lögn jag hört.

Men igen, den där kulan på magen, alltså.
Den växer ju för farao med typ tio centimeter om dagen!
HUUUUUR ska det här sluta?
Jag kommer säkert föda en fullvuxen tonåring som brölar efter limpor med bröd redan från början.
Typiskt min otur.

HOS HÄXDOKTORN

Dagens besök hos barnmorskan var roligt på många sätt.
Kanske främst sekunderna efter jag nämnde att jag har ganska mycket halsbränna.
- Jaha. Då har nog barnet mycket hår på huvudet.

SAY WHAT?
Här går man till sjukvården och hamnar hos en häxdoktor.
Som hävdar att MIN AVKOMMA har MYCKET HÅR på huvudet.
!!!!!!!
Jag skrattar mig till döds, gott folk. Till döds!
Det är i sådana här lägen det blir extra tydligt om att man är två om det här med barnaavlande.
Mycket hår på huvudet har liksom aldrig riktigt varit min grej.
Om vi ska uttrycka oss milt.
Om Turtle kommer till livet med tjockt, lockigt hår kommer jag att vara helt oskyldig.
Och som extra krydda på det: Mycket, mycket avundsjuk.
Ho ho ho! Tjockt och lockigt hår, va! Vilken grej.
Kan vara värt lite halsbränna alla dagar i veckan.

DET ÄR FULT ATT SPARKAS

Ikväll var jag bjuden på middag hos min kompis Lovisa. Turtle hängde på (utan att fråga Lovisa om lov). Maken till efterhängsen unge får man faktiskt leta efter. Anyhow. För att Lovisas nykläckta son Sigge skulle kunna bekanta sig med Turtle lite på förhand satt jag med Sigge i knät mest hela tiden. Sigge skötte sig utmärkt. Turtle, däremot, ägnade hela kvällen åt att sparka Sigge i ryggen. Vi kommer att vara tvugna att ta ett allvarligt snack med Turtle om det här med känsloyttringar snart, alltså. Det känns på något sätt så oroväckande när ens barn ägnar sig åt oprovocerat våld mot minderåriga så här en helt vanlig onsdag.

OCH/ELLER GALLER

Okej, major inredningskris comin up.
Det finns ett utrymme i Turtles rum som gjort för att det ska stå en spjälsäng där.
Utrymmet är 120 cm långt.
Jag tänker: Perfa. Ungar är inte så långa. Det får plats, iiiiiinga problem.
Ikea (aka alla i världen) tänker: Jag vet! Vi gör alla spjälsängar i världen 123 cm långa! Det blir lagom.
WTF! Hur kan en så liten människa behöva en så lång säng? Va? Va? Va?
Jag tycker en meter, MAX, låter mer rimligt.
Jag hade i alla fall inte velat sova i en spjälsäng tills jag var 123 centimeter lång.
Fatta mobbad man hade blivit.

"Hej, jag heter Turtle, och jag är sju år. Jag gillar luktsuddigum och hästar. På fritiden brukar jag spela fotboll ända tills det blir mörkt. Då går jag in och sover lite i min spjälsäng."

Eller okej, jag har farao ingen aning om hur gammal man är när man är 123 centimeter lång. Men jag gissar på mer än ett år. Det gör jag. Jag kommer alltså att vara tvungen att bygga en egen spjälsäng om det ska fortsätta så här.

Note to self: Köp pinnar.

JAG, ETT STÖRO

Det i särklass mest irriterande med gravida kvinnor: Att de klappar sig på magen och blickar frånvarande ut i skyn. Speciellt när man försöker prata med dem.
Min absoluta favoritsyssla just nu: Klappa mig själv på magen och blicka frånvarande ut i skyn. Speciellt när man försöker prata med mig.

UPP OCH HOPPA

Då och då tidigare i livet har jag vaknat på nätterna med kramp i ena vaden.
Numera händer det ungefär varje natt.
Det är heeeeeeeeelt normaaaaaalt har jag läst på internet.
Men icke desto mindre är det ett tämligen brutalt sätt att vakna på.
Speciellt eftersom krampen bara går över när jag ställer mig upp och hoppar bredvid sängen.
Jag vet inte hur det är med er, men ställa sig upp och hoppa lite är inte det jag vanligtvis brukar syssla med mitt i nätterna om jag får välja. Ställa sig upp och hoppa är över huvud taget en syssla jag prioriterar väldigt lågt nu för tiden.
Ligga ner och sova - ja, tack.
Sitta ner och slöa - jo, då.
Gå i sakta mak - funkar.
Ställa mig upp och hoppa - nä.

Jag tycker inte kroppen känns så modern och uppdaterad när det gäller det här med graviditet, ärligt talat. Inte så 2008. Om kroppen hade hängt med i svängarna lite så hade man för länge sedan kunnat beställa sin bebis på internet (med snabb leverens till dörren) och skippat allt det här joxet. Men tycker kroppen att det är dags för en uppgradering? Nej då. Kroppen bara: Så här har det varit i alla tider. Håll tyst och stråla.

FÄRG ÅT FOLKET!

Vår nya lägenhet är väldigt vit.
Det är snyggt.
Men man gillar ju färg, det gör man.
I alla fall hälften av de som bor här gillar färg.

- I Turtles rum då? Där kan jag väl få måla lite?
- Japp. I Turtles rum får du måla hur mycket du vill.
- HUR MYCKET JAG VILL?!?
- Nja. Du måste sluta när det finns risk för att Turtle ska få epilepsi av att vistas där inne.
- Deal.

Mmm... färg.
Festligaste uppfinningen som finns.
Idag tänker jag illblått (med dragning åt turkost) och klarrött (med dragning åt orange).
Och robotar på väggen! Eller kanske monster. Eller apor. Eller elefanter.
Farao vet var det här ska sluta.

DET ÄR KLAPPRET SOM GÖR DET

Vad löjligt svårt det är att känna sig fin när man blir tjockare för varje dag som går.
Inte det att jag inte gillar min nya mage (sanna mina ord, jag har aldrig varit med om något festligare! Jag kan liksom inte sluta titta på den.)
Men liksom... så särskilt het känner man sig ju faktiskt inte så ofta nu för tiden.
Det är resår upp till brösten och pust och gnäll varje gång man ska knyta skorna.
Ont i ryggen börjar jag få också.
Glamouren!

Baserat på ovanstående är jag ohyggligt nöjd med mina nya höststövlar som jag hittade för en billig penning i Malmö igår. De klapprar glamouröst när man går! Jag tänker ha dem på mig inomhus mot parkettgolvet hela helgen som pepp. Mmm... klapper. Dagens bästa ljud.

VECKA 24

Om Turtle ställer sig på tå är han/hon lika lång som en skollinjal i dagsläget.
30 centimeter!
Det förklarar ju ett och annat.
Inte konstigt att det känns obekvämt att böja sig när man har en linjal i magen.

LILLAN SKA SOVA

Det finns förmodligen ingen i världen som är sämre än jag på att säga nej när det kommer till jobb. Jag upprepar: Ingen! Jag tycker allt låter apfestligt och säger ja, ja, ja direkt. Idag var jag och blev lunchmutad av en före detta uppdragsgivare som ville att jag skulle skriva lite texter åt dem under våren.
Vad jag planerade att säga: Hell no! Jag tänker inte skriva. Jag tänker skaffa bebis.
Vad jag i själva verket sa: Hell ja! Klart jag ska skriva! Jag tänker visserligen skaffa bebis, men allvarligt, bebisar sover ju mest ändå. Jag hinner båda.

Hoppsan.

UTANFÖR

Nu så.
Nu har även killen känt karate-kidet jag har i magen.

- Jag kände hur Turtle sparkade när du sov i natt.

Jaha.
Så resten av familjen är uppe och umgås när jag sover.
Just schysst.

MMM... FÖRRÅD

Sådär ja.
Inflyttad i nya lägenheten och helt hög på lägenhetslycka.
Inte bara det att flytten är över, nya lägenheten är fin och att allt är fantastiskt.
Utan också det att (lyssna noga nu) man kan köra en barnvagn in från gatan över en liten tröskel och vips befinna sig vid vårt enorma förråd, där barnvagnen kan få stå medan man själv plus Turtle går tre meter och vips befinner sig i hissen som tar en till lägenheten.
Det här kan vara graviditetens höjdpunkt so far.
Ingen barnvagn i köket!
Prisa gud!

KILLE TJEJ KILLE TJEJ

Och sen läste jag lite till och hittade det här:

Har ni tagit reda på vad ert blivande barn har för kön?
- Ja, det är med största sannolikhet en tjej.
Vad gör ni om det blir en kille då?
- Ja, det skulle ju bli lite jobbigt, för nu har vi ju tapetserat barnkammaren i tjejfärger.

Käre värld.
Jag tyar inte mer.

En gång läste jag en rolig tjuvlyssning på tjuvlyssnat.se

Gammal dam i matbutiken: - Åh, vilken söt liten tjej!
Mamma med barnvagn: - Det är en kille.
Gammal dam: - Men varför i hela friden har han en rosa mössa på sig då?
Mamma med barnvagn: - För att han är bög.

När Turtle ploppar ut (det tar två sekunder och jag hinner bara utbrista i ett förvånat O! och sedan är förlossningen över) ska jag farao döpa honom/henne till Kim och vägra tala om för någon i hela världen om det är en kille eller en tjej. Som ett socialt experiment. Moahaha! Jag kan se förvirringen vid presenthyllorna framför mig redan nu. Rosa eller blått? Svärd eller spetskjol? Tricky, very tricky indeed.

KÖPSTRESSEN

Fick en Vi Föräldrar Gravid idag av en kollega. Har nu lusläst den från pärm till pärm (minus förlossningssidorna, de vågar jag inte titta på ännu). Speciellt en sak blir jag väldigt nervös av. Det är en enkät bland blivande föräldrar om konsumtion.
Frågorna är:
Hur gravid är du?
Hur mycket pengar har ni hittills spenderat på den kommande bebisen?
Vad har ni kvar att köpa?

XX, i vecka 23, har spenderat 12000 kronor hittills. Hon har kvar att köpa skötbord och typ två klädesplagg. XX, i vecka 28, har spenderat 9000 kronor hittills. Hon har kvar barnvagnen. Och XX, i vecka 19, har spenderat 4000 kronor hittills. Hon har kvar vagn, spjälsäng och lite kläder.

WTF!
Jag, i vecka 23, har spenderat 378 kronor hittills. Vi har kvar allt.

Antingen är vi sjukt ekonomiska (här lämnar jag plats för tidernas hånskratt från alla i vår närhet). Eller så är vi sjukt sent ute. Gulp.

P.S. Kära tomten! Om du läser min blogg, vänligen hörsamma min stillsamma önskan: Ge mig allt bebisrelaterat du kan hitta i julklapp. Förutom en illgrön barnvagn i manchester, för det har jag redan en.

SLUT PÅ BÖJANDET

Jag har tänkt väldigt mycket på det här med att böja mig på sistone.
Min inställning numera: Böja sig är en sjukt överskattad syssla.
Helst skulle jag vilja stå eller ligga raklång hela tiden.
Inte sitta ens.
Och framför allt inte böja mig ner för att knyta skorna eller plocka upp saker jag tappat på golvet.
I hate böja mig!
Lungorna trycks ju för farao upp i munnen på en!
Hur gör folk när de inte bara är lagom gravida (typ i vecka 23), utan JÄTTE-JÄTTE-GRAVIDA (typ i vecka 40)?
Har de inga skor på sig?
Tappar de aldrig grejer på golvet?
Har de hyrt en liten slav på MVC som gör de här grejerna åt dem?
Jag kan inte för mitt liv förstå hur det annars går till.
Eller, för den delen, hur jag ska kunna flyttstäda en hel lägenhet på fredag utan att böja mig.
Kan bli knivigt.

UTLANDSRAPPORT

Och P.S!
Det visade sig att Turtle uppskattade att flyga, trots allt.
Visste jag väl!
Min bebis gillar att åka utomlands.
Bästa sortens bebis.

FNISSA LAGOM

Vanligt förekommande fenomen de här dagarna:
Mina vänner och kollegor tittar på mig och fnissar.
Kallar mig tjockis rakt upp i ansiktet.
Pekar på min mage.
98% av tiden tycker jag det är ganska festligt.
Resten av tiden vill jag mörda dem allihop med en trubbig gaffel.
Jag är inte tjock.
Jag strålar, OKEJ?
Tjock = Göran Persson, Svullo och Gilbert Grapes mamma.
Big difference.
Huge!

Imorgon ska jag äta lunch med min bror som jag inte träffat på orimligt länge.
Jag får bestämma tid och plats. Han har bara ett önskemål.
- Snälla, du KAN väl ha magkort 90-talströja på dig? Det vore så festligt! Jag lovar att bara skratta lite. Jag vill ju se mitt syskonbarn ordentligt!

Bäst för min bror att jag är på gott humör imorgon runt tolv.
Det finns annars gott om gafflar i lunchsammanhang, har jag hört.

MMM... KONFERENS

Imorgon ska jag FLYGA till Skottland på konferens.
Flyga har man ju hört är typ livsfarligt när man är preggo.
Eller nej, det har jag inte hört.
Men jag har hört att man ska ha stödstrumpor.
Det har jag inga.
Kommer vi störta då?
Kommer Turtle gå galore i magen?
Kommer benen trilla av?
Man vet inte.
Man får se.

TROTSTURTLE

Det är ett himla sparkande från magen nu för tiden.
Jag får kickar mest hela tiden.
Tills killen kommer och ska känna.
Då blir det totalt stilla.

- Äh, jag känner ju inget.
- Jo, vänta!
- Men ååååå, du har säkert hittat på sparkarna.
- Har jag inte. Vänta bara.
- Fast min arm somnar typ nu.

Efter en kvart ger jag honom ledigt.
Då börjar Turtle sparka igen.
Just typiskt att trotsåldern ska börja redan ungen ens ploppat ut.