28 september 2008

TJOCKCHOCK

Nyss gick jag förbi spegeln här hemma och hörde mig själv skrika till av chock.
Jag är helt sjukt tjock!
Eller nej, nu sa jag fel.
Jag är smal som en vidja, förutom kulan på magen.
Det sa min fina svärmor igår när hon träffade mig på bokmässan och allt sedan dess har jag gått omkring med ett ohyggligt nöjt leende på läpparna.
Mmm... smal som en vidja.
Det må vara en lögn, men det är den finaste lögn jag hört.

Men igen, den där kulan på magen, alltså.
Den växer ju för farao med typ tio centimeter om dagen!
HUUUUUR ska det här sluta?
Jag kommer säkert föda en fullvuxen tonåring som brölar efter limpor med bröd redan från början.
Typiskt min otur.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ha, såna där tjockchocker får jag ungefär varannan dag, och då har jag inte ens nån bäbis i magen.

Anonym sa...

Det måste vara underbart att vara smal som en vidja i ditt tillstånd. Du vet ju hur jag kämpade när jag väntade dig. Och jag blev som en elefant ska du veta!