UPP OCH HOPPA

Då och då tidigare i livet har jag vaknat på nätterna med kramp i ena vaden.
Numera händer det ungefär varje natt.
Det är heeeeeeeeelt normaaaaaalt har jag läst på internet.
Men icke desto mindre är det ett tämligen brutalt sätt att vakna på.
Speciellt eftersom krampen bara går över när jag ställer mig upp och hoppar bredvid sängen.
Jag vet inte hur det är med er, men ställa sig upp och hoppa lite är inte det jag vanligtvis brukar syssla med mitt i nätterna om jag får välja. Ställa sig upp och hoppa är över huvud taget en syssla jag prioriterar väldigt lågt nu för tiden.
Ligga ner och sova - ja, tack.
Sitta ner och slöa - jo, då.
Gå i sakta mak - funkar.
Ställa mig upp och hoppa - nä.

Jag tycker inte kroppen känns så modern och uppdaterad när det gäller det här med graviditet, ärligt talat. Inte så 2008. Om kroppen hade hängt med i svängarna lite så hade man för länge sedan kunnat beställa sin bebis på internet (med snabb leverens till dörren) och skippat allt det här joxet. Men tycker kroppen att det är dags för en uppgradering? Nej då. Kroppen bara: Så här har det varit i alla tider. Håll tyst och stråla.