Följande dialog utspelade sig precis vid vårt köksbord:
Jag: - Alltså, kan du föreställa dig något om hur det kommer att vara sedan när Turtle väl har kommit ut?
Han: - Nä.
Jag: - Inte jag heller. Det enda jag kan se framför mig är hur jag ska klä av och klä på ungen hela tiden. Jag fokuserar väldigt mycket på kläder just nu.
Han: - Jag tänker mig mer att ungen ska sova. Och så ska vi ligga i sängen och kontrollera så att han eller hon verkligen sover.
Jag: - Fast det blir svårt för den att sova ju, när jag bara ska klä av och klä på den hela tiden.
Han: - Poäng.
Känns ju oerhört betryggande, det här.
Vi har läget helt under kontroll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, exakt så känner vi också. Jag tror att jag kommer att vara ute och gå med vagnen hela tiden. Eventuellt kanske jag passerar ditt hus vid något tillfälle - då får du vinka genom fönstret mittemellan ett klädbyte.
Min sambo tror mest att han kommer att få ligga i soffan och titta på fotboll med Pyret sovandes på magen.
Allt är väldigt abstrakt vad gäller det här Pyret.
Skicka en kommentar