Det börjar bli lite knivigt nu. Det här med att inte relatera till sig själv som en valross så fort man får syn på sig själv i en spegel och vilja gråta en smula. Och det är väl okej så länge man får hänga i hemmets lugna vrå, där ingen annan ser, men det är farao inte vidare lätt när man ska på bröllop i vecka 33. Det är det inte. Bröllop har lätt en tendens att vara befolkade. Med skitsnygga smala kroppar i allehanda fodral. Man kan ju få en livskris för mindre.Men, men. Jag hittade en klänning jag fick plats i, hade väldigt roligt, dansade en liten smula OCH vaknade utan minsta tillstymmelse till baksmälla. Alltid något.
4 kommentarer:
Du fick inte bara plats i den, du var himla fin i den också!
Du är så fin lisan! Både i din nya mage och din nya frisyr!
Du är jättesnygg, ju! Vet du inte att många (män i särskildhet) tycker att gravida är jättesexiga? Så det så!
Livsfarlig fråga du hade här under. Alla skräckhistorier kommer fram.... Mina förlossningar har varit allt annat än lätta. Men det jag lärt mig som jag kan ge dig som tips är att DU känner din kropp bäst. Barnmorskorna är i duktiga på sitt jobb, men det är ändå du som kan ge signaler och känna efter. För mig missades epidurlal, enbart för att barnmorskan inte lyssnade ordentligt på mig. Värkarbetet var i gång, men livmoderhalsen öppnade sig inte. Så höll det på länge, och hon sa fortfarande att ingenting var på gång. Sen öppnades livmoderhalsen oerhört snabbt, skitont!! Då var det bara att konstatera att det var för sent med smärtlindring.
Därför: du känner din kropp, se till att du blir tagen på allvar.
Det här kommer gå bra ;-) Kroppen är skapt för det, även om du säkert bara vill gå hem när du väl ligger där ;-)
Lycka till!
Mvh Gry
Oj, du är ju lite lik Josefin "Stjärnor på is" Sundström på bilden i mitten!
Skicka en kommentar