ATT BÄRA BARN

Den här profylaxkursen måste ha stigit oss åt huvudet totalt även om den inte ens var hälften så hippiebetonad som vi befarade innan. Vågorna och delfinerna och de mentala målbilderna måste ha smugit sig på oss ändå.
I rena hippieyran har nu Gustav gått och köpt en bärsjal, som han går omkring med i lägenheten. För att testa hur man gör när man knyter har han snott min gosedjurshund Ludde som försökskanin.

- Korsa här, knyt här, lägg barnet här, och dra över den här. Så! Ser det bra ut?
- Jag tror det. Ludde verkar nöjd.
- Ja, och så är det ju så bra för Luddes rygg också! Det här med att bli buren i sjal, alltså.
- Exakt.

Det här med bärsjalar väcker för övrigt starka känslor, har vi märkt. På ena sidan har vi de som tjoar halleluja och lovprisar bärsjalen så fort man nämner dess namn. På andra sidan har vi de som skeptiskt rynkar på näsan och mumlar något föraktfullt om batik och rökelse och krampaktigt håller tag om sin moderna Babybjörn bärsele istället. I den här lägenheten har vi slutligen bestämt oss för att ställa oss någonstans mitt emellan. Vi tänker testa båda, och se vilken som faller Turtle på läppen. Och skulle det råka bli bärsjalen som går segrande ur striden så har vi fått en hel del väldigt kreativa förslag på hur vi kan komma runt det här med hippiekänslan på sistone. Det kan ingen säga emot.

- Köp en röd och dekorera den med hakkors. Då lär ingen anklaga er för att vara hippies i alla fall.