Klockan 20.23 var jag så trött att jag nästan somnade med huvudet på köksbordet, så jag borstade tänderna, byggde bo under täcket, släckte julstjärnan och somnade.
Tre timmar senare vaknade jag igen.
Nu har jag vänt mig trehundratrettiofjorton gånger fram och tillbaka i sängen och suckat åt att min kille andas så högt i två och en halv timme utan att somna om en enda sekund. Jag ger upp.
Det sägs att man sover så dåligt under sluten av graviditeten för att kroppen ska öva sig.
Av alla dumma saker jag hört, så kan det vara det allra dummaste.
Herregud, kroppen! Fattar du inte att det hade varit smartare att sova som aldrig förr och vila upp sig lite?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Courage ma belle!
/L
Skicka en kommentar