20 december 2008

UGGLENAPPAR OCH BLÖJOR

Å herregud! Det står ett uppmonterat skötbord med nappar och blöjor och tvättlappar och salvor och fan och hans moster på vårt badrum! Det är apfestligt, vi går dit hela tiden och tittar och fnissar åt det. Jag är mest förtjust i napparna. De är sjukt söta. Det är ugglor på en av dem, den är min favorit. Synd att det inte är socialt accepterat att jag använder napp själv, jag tror den skulle klä mig.

Den största krisen under hela vår bebisgrejerinköpsrunda inträffade vid blöjhyllan på Coop. Våra facit i livet (aka Karin & Eric) har liksom talat om för oss vilket märke som funkar bäst, men när vi väl stod där insåg vi att VI HADE GLÖMT!!! Genast tog jag upp telefonen och slog Karins nummer med darrande fingrar. Ju fler signaler som gick fram, desto mer desperat blev jag.

- Gustav! Hon svarar inte!
- Oj då.
- Vad ska vi gööööra?
- Ta ett självständigt beslut?
- WOAHH, NERVÖST!

Vi valde fel så klart, men det hindrar ändå inte mig från att vara på vansinnigt gott humör.
En napp med en uggla på, fatta! Snart ska det bo någon här som kan använda den.
Fräckaste jag någonsin hört talas om.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Jajisseda. Det är faktiskt det allra fräckaste.
Smack!/L

Anonym sa...

Men varför ska bebisen ha napp? Jag fattar inte. Mina tre har aldrig haft napp. Verkar så onödigt att stoppa gummi i munnen på dem om man har tänkt sig att amma. Hur söta napparna än är. Jag tror på friamning. Bebis ammar för maten, för myset, för att komma till ro, som tröst etc etc - då behövs inga nappar.

Lisa sa...

Ja men... det där är ju en jättebra idé. Om mamman är i närheten av barnet med sitt bröst precis hela tiden. Och ungen gillar bröst.

Jag tänker att det kanske finns tillfällen då jag inte kommer att vara i närheten med mitt bröst. Och att jag gillar nappar. Är oerhört FÖR napp, nu när jag tänker på det. Och så var den ju snygg också.

Sedan tänker jag också: MEN Å! JIDDRA INTE MED MIN UGGLENAPP! Men det är nog bara för att jag är trött.

Anonym sa...

Jag är också FÖR napp, tyvärr är Rut EMOT. Unge!

Men jag brukar ta fram hennes fina nappar med ugglor, fåglar och sälar och bara titta på ibland...lever fortfarande på hoppet att hon en dag ska upptäcka hur fina och praktiska dom är!

/besviken mamma

Ps! Snart är det dags! Så spännande!

Anonym sa...

Barnets tummar, har du glömt dom. Du själv var en fantastisk tumsugare i din barndom. Så man vet aldrig. Tummen kan vara mer lik en bröstvårta än vad en napp kan vara. För Barnet, slltså

Anonym sa...

Jag tror såhär - låter man bebis snutta så mycket den vill i början (och det kan vara verkligen massor) så minskar det där snuttsuget lite av sig själv med tiden. Med napp tror jag bara man förstärker och underhåller det. Mina har friammat och vi har samsovit och de har fått amma när som och alla tre har slutat amma av sig själva kring året. Jag tror på att amning är så mycket mer än mat. Kolla hur mammor gör i andra kulturer - ammar av en massa andra anledningar än just maten. Här handlar det mest bara om mat och viktkurvor, om vi lät bebis komma till bröstet när h*n visar intresse för det slipper vi nog en hel massa oro för mjölk som "inte räcker"/ ska h*n verkligen ÄTA nu igen och hela grejen blir så mycket mer avspänd. De amningsproblem som vi har här är ganska unika för här och på andra ställen där man strulat till amningen genom tidsbegränsningar och prat om mjölkmängd. Nappar har också en del i problemen. Den intensiva snuttfasen går över. Och att vara tillgänglig den tiden tror jag man orkar om man vill det. Sover man dessutom tillsammans behöver man inte kliva upp massor av gånger på natten utan bebis kan sköta ammandet mer eller mindre på egen hand. Bebis vet nog alltid bäst vad h*n behöver. Lycka till! Inte länge kvar nu..

Anonym sa...

Men jag då? Hur ska jag göra?

Anonym sa...

Pappan: Alltså en smart, engagerad, lyhörd pappa förstår nog att amning kan vara viktig i början. Då får man lägga egot åt sidan lite. Stötta mamman i amningen, finnas med. Pappor kan också bära, vara nära och erbjuda en hel massa närhet på så vis. En engagerad pappa lyssnar på sin bebis och skiter lite i 50/50 fördelningen, iaf precis i nyföddshetstiden.

Anonym sa...

Men när mamman inte är hemma då? Det kommer ju finnas gott om tid då jag är ensam med barnet, och jag är ingen hejare på att amma.

Anonym sa...

Pappan: Jo så klart. Fast i början kanske inte mamman måste vara ifrån bebisen så mycket? Det brukar gå bra att ha med sig bebisen. Den där intensiva amningstiden går över. Men passar napp er bättre, så kör napp. Det gör ju de allra flesta. Utan att reflektera så mycket över det, tror jag. För våra bebisar har det inte passat. Och varken jag eller mina barns pappa har haft något behov av att ge dem napp. Lycka till med bebisankomsten nu! Och god jul!

30-nånting sa...

Jag vet. Det känns helt overkligt och så plötsligt en dag är bebisen ute och använder allt det där man gått runt och skakat på huvudet åt. Omtumlande och väldigt kul!

Anonym sa...

Oj... vilket hett ämne. ;-) Kan inte låta bli utan att lägga mig i.

Och bör väl börja med att säga att jag är FÖR napp. För att det är smidigt. Faktiskt! ;-)

Och med första gick det som på räls. Tuttade napp som aldrig förr. Nappens okrönta drottning var vår förstfödde. Och hon slutade med napp vid treårsålder, helt på eget bevåg. Inga som helst problem. Jag var verkligen i napp-heaven.

Sen kom barn nummer två. Som VÄGRADE napp. Som vi slet. För inte ville vi ha ett barn som sög på tumme, eller tydde sig helt åt en gosetrasa. Men han ville inte ha någonting. Och idag är han som vilken gosig 5 åring som helst.

Sen kom barn nummer tre. Då hade vi lagt all hysteri åt sidan. Köpt hem två nappar som vi provade med, men när hon ratade dom slet vi inte mer. Hon är nu en 1½ åring oxå fri från tumme och snuttetrasa. Och ingen är gladare än jag.

Så vad jag försöker säga är.... det kommer i slutändan bli barnet som bestämmer hur det vill ha det. Det enda ni kan göra är att ge barnet en smak av möjligheterna. :-D

Lycka till. Det kommer att gå SKITBRA!

Anonym sa...

Oj, så hett det blev av en ugglenapp. Det första jag reagerar på är vilket årtioende vi lever på. Alla kan inte amma - alla vill inte amma. Dessutom har barn oftast en utmärkt pappa som inte heller kan amma av biologiska själ. Sluta hacka och ät en hel alladinnaks och håll käft, kanske med en ugglenapp i mun.

Förlåt Lisa min ibland blir jag så fruktansvärt förbannad över alla dessa prettomammorna som friammar och självödr när de har småbarn. Och som lever kvar i något sorts liv att barnet är hennes den första tiden.

Om barnet vill ha nappen ge de nappen för fan. Låt pappan vara involverad i den första tiden och hela livet.

Definitivt preggo sa...

Ja herregud! Vad en ugglenapp kan ställa till med, alltså.

Nappen ligger hur som helst här och väntar. Vill barnet i fråga nyttja den tänker vi låta barnet i fråga göra det. Vill barnet i fråga inte göra det, tänker vi inte tvinga honom/henne. Tänker ungefär samma med amningen - förutom att gränsen går någonstans rätt långt INNAN jag självdör och pappan i fråga känner sig helt överflödig för att han inte har några bröst med mjölk i.

Jag är för övrigt FÖR nappflaskor också. Och andra smarta uppfinningar som folk kommit på för att underlätta livet - mjölkersättning och sådant. Men framförallt är jag FÖR att alla ska göra som de vill/kan (och helst också lite ödmjukt inse att den lösningen kanske inte är universell och fungerar lika bra för alla andra, eller att andra kanske inte resonerar på samma sätt). Man får väl för farao testa sig fram och hitta en lösning som känns bra, tänker jag. Och om den lösningen sedan innebär amning, nappar, nappflaskor, ersättning eller något annat borde väl inte spela någon roll för resten av världen...

Fridens liljor.