VECKA 22

Turtle har växt till sig ordentligt på senaste tiden. Numera mäter han/hon ståtliga 22 centimeter över havet.
- Som den största dockan i en sådan där rysk docka.
- Fast sett så här ovanifrån lite mer lik globen än något annat. Det är helt sjukt vad det här perspektivet gör mirakel med figuren!
- Fast man ser fortfarande fötterna i alla fall.

LAPP PÅ LAPP

Dagens tvångstanke: Alla barn måste ha ett fint lapptäcke. Annars blir de olyckliga. Har således påbörjat insamlingen av fina tyger. Fattas något gult och något... vet inte. Och så lite sömnad. Det ska jag väl hinna på fyra månader, va, va, va?

LYDIG SOM ETT LAMM

I morse var jag uppe med tuppen och gick till barnmorskan. Där fick jag lyssna på Turtles hjärtljud för första gången. Det var kul. Fast jag tyckte han/hon lät lite andfådd. Turtle alltså, inte barnmorskan. Christ almighty, vad det lilla hjärtat slog! Barnmorskan sa att det skulle vara så. Hon tyckte allt såg perfekt ut. Tills hon tog mitt blodvärde, vill säga. Då tittade hon strängt på mig och frågade hur jag hade det med huvudvärk och tröttma. Sedan gav hon mig tips på apstarka järntabletter och skickade mig raka vägen till apoteket.

Jag löd.
Jag lyder nästan allt min barnmorska säger åt mig.
Speciellt när hon säger saker som att jag ska ta det lugnt och inte lyfta tungt när vi flyttar om två veckor. Nu visualiserar jag mig själv där jag står och pekar med hela handen, bestämmer var alla möblerna ska stå och ryter åt mina svettiga kompisar som bär.
Moahaha!
Bästa sortens flytt.

TE-TÖNT

Fortfarande inget enormt sug efter bearnaise-sås på nätterna till min killes och min egen stora besvikelse.
Mycket mer sugen på te.
Skulle förmodligen kunna dricka litervis med fruktiga teer om jag fick.
Förra veckans absoluta favoritsmak: Äpple och kanel.
Denna veckans abolsuta favoritsmak: Svarta vinbär.
Helst ljummet, så man kan bälja i sig det i stora klunkar.
Men te, liksom.
Hur roligt är det?
Här hör man om folk som blir sugna på jäst och husväggar, och så nöjer man sig med lite te.
Störtlöjligt!

KAOSHISTORIERNA

Mina vänner är så fina så jag blir tårögd.
Under veckan som gått har jag besökt en hel hop med småbarnsföräldrar.
De har berättat om sina graviditeter och de första veckorna med första bebisen.
Här är vad de INTE sagt:
- Allt var perfekt. När ungen kom visste vi exakt hur vi skulle reagera. Det var ljuvligt.
Här är vad de har sagt:
- Allt var kaos. När ungen kom visste vi inte ett skit. Det var ljuvligt ändå, fast väldigt hemskt också.
Jag blir helt lycklig när jag hör dem.
Kaoshistorier är mina bästa historier.
Ge mig mer panik i rulltrappor, sammanbrott över fel slags filtar i vagnen, ångestattacker över att socialen ska komma och ta bebisen och blöjbytesinkompetens!
Det är den bästa terapin jag provat.
För om mina numera så sansade och balanserade proffsföräldrarkompisar betedde sig så där kan man ju andas ut för evigt. Det finns en liten, mikroskopisk chans att vi också kommer att fatta hur man gör så småningom.
Efter kaoset.

HELGEN I SIFFROR

Främmande män som klappat mig på magen - 1 st.
Chocktillstånd utlöst av främmande män som klappat mig på magen - 1 st.
Gånger jag hört min pappa eller mamma skryta om att de ska bli morföräldrar - 14 st.
Mottagna tips från småbarnsföräldrar jag lika gärna kunnat leva utan - 6 st.
Gånger min syrra har kallat mig för tjockis - 4 st.
Bästisar jag lurat till att börja attackhandla bebiskläder innan det är för sent - 1 st.
Antal sammanbrott för att jag och min kille inte kan komma på ett ultimat killnamn på Turtle - oräkneligt, mina vänner. Oräkneligt.

T.H.G.D.

Idag påbörjar jag de berömda gyllene dagarna.
The hundered golden days.
De första månaderna av illamående, osäkerhet och nervositet är över.
Men valrossperioden med krämpor är ännu inte här.
Detta är graviditetens bästa period, säger internet.
Och säger internet det, så är det sant.
Det vet ju alla.
Följdaktligen är det en tidsfråga.
Ta på er solglasögonen, jag kommer att börja stråla vilken sekund som helst.
Vilken som helst.

SPÄRREN HAR SLÄPPT

Då har det hänt.
Spärren har släppt.
Och jag tar min hand ifrån allt som har med vansinnet att göra.
Det är min syrras fel, jag svär.

- Lisa, ska vi inte gå in här också?
- Varför?
- De har fina barnkläder.
- Mmm... fast, jag ska inte köpa något sådant ännu.
- Nej, nej. Men vi kan ju TITTA.
- Är det så klokt? Vi kanske tappar kontrollen.
- Vi tappar aldrig kontrollen. Vi har en vilja av stål.

Vilja av stål, my ass!
Men Turtle har fina kläder nu.
Det kan man inte säga något om.

TILL SKOGS

Från en skog till en annan, jag drar hem till Småland en liten vecka nu.
Pappa har samlat ihop ohyggliga mängder körsbärstomater från sitt växthus i en skål som väntar.
Jag tänker äta dem alla innan han hinner blinka.

- Vad har ni för inställning till sparkande småglin där hemma? Ska jag ta med mig Turtle, eller?
- Du skulle bara våga lämna mitt barnbarn ensam i ett torp på landet. Turtle ska med!

HALVTID

20 veckor avklarade, 20 veckor kvar.
I pausen mellan första och andra halvlek ägnar jag mig helhjärtat åt att ha halsbränna.
Halsbränna är mitt enda gravidbesvär hittills, jag vårdar den ömt och innerligt.
Något taktiksnack ni vill dela med er av inför andra halvan?
Så här i OS-tider känner jag att det är läge för er att ta ert ansvar som coacher.
Jag skulle uppskatta om ni kunde lägga upp taktiksnacket som den där professorn i biomekanik gör i OS-studion på kvällarna, med pilar på tv-skärmar och invecklade tyngdlagsfakta.
Men men, anything will do.
Jag har 20 veckor på mig för att toppa formen.
Sanna Kallur skulle skratta ihjäl sig åt den löjliga tidsmängden, jag svär, hon har typ laddat i fyra år.
Vi har inte en sekund att förlora.

HELA LISTAN

WOHOO, snilleblixt!
Kom precis att tänka på min söta lillasysters jobb.
Hon jobbar som sjuksyster på en avdelning som bland annat tar hand om gravida.
Det öppnar ju för ett och annat.
Syrran! Ta din stora handväska till jobbet imorgon.
Du ska bli tjuv.
Här är hela listan på saker som du ska sno:

1. Ultraljudsgrej
2. Hjärtljudsgrej
3. Blodvärdesmätningsgrej
4. Blodtrycksmätningsgrej
5. Lustgasgrej (man kan väl öva lite på knarket innan, eller?)
6. Alla andra bebisgrejer du kan hitta
7. Kryckor

Okej, det där sista behöver jag inte EGENTLIGEN. Men inse, den som hoppar på kryckor liiiiite coolare än den som inte gör det. I alla fall var det så på mellanstadiet, och det är ungefär där jag fortfarande befinner mig, mentalt.

Hoppas du får med dig allt, puss!

JO, DET SKULLE KUNNA HÄNDA

Det finns mardrömmar, och så finns det mardrömmar.
I natt drömde jag att jag råkade glömma bort att jag var gravid och attackdrack en flaska vin.
Direkt ur flaskan (fråga mig inte).
Sedan kom jag plötsligt på att jag var gravid och fick akut ångest.
Typ: Shit! Bokstavskombinationer comin' up. Turtle är stekt!
Och vaknade kallsvettig.
Starkt jobbat av mig, känner jag.
Det gäller att stressa upp sig över minsta lilla orosmoment.
Det gör det ju.

HEJ PUBLIKEN!

Efter fem hundra år av otåligt väntande har jag äntligen outat mitt heliga tillstånd på min andra blogg. Det var kul. Till er som hittat hit därifrån nu säger både jag och bebisen (aka Turtle) hej hej, hemskt mycket hej. Fast alltså, bebisen pratar inte EGENTLIGEN. Den har fullt upp med att dricka sitt eget kiss för tillfället.

Om ni klickar på maj i arkivet kan ni läsa hela dravlet från början.
KOWABONGA!

WOHOO, EN BEBIS!

Shit, var köper man en sådan där ultraljudsmaskin egentligen?
Jag måste ha en!
Turtle-tv är den bästa sortens tv jag sett.

En liten, liten människa låg där inne och kickade loss.
Väldigt glad för det.
Det HADE kunnat vara en Mc Donaldsförpackning med pommes frites, det hade det.
Inte konstigt man blir lättad när barnmorskan visar upp två små ben, två fina armar, ett huvud, ett dunkande hjärta, en hel ryggrad och en fin tjock mage istället.
Snyggaste bebisen jag någonsin sett, tror jag.

Och, för att stilla er nyfikenhet:

FAQ KRING TURTLES ULTRALJUD

Fråga: Såg ni vad det var för färg på stridsköldpaddans ögonbindel?
Svar: Nej. Bilden var i svartvitt.

Fråga: Så Turtle sparkade, sa ni. Var han/hon vänsterfotad eller högerfotad? Det har viss betydelse för den framtida fotbollskarriären.
Svar: Tricky question. Vi tror på dubbelfotad. Det var hur som helst fint fotarbete på ungen.

Fråga: Hade Turtle sköld?
Svar: Nej.

Fråga: Sa Turtle att han längtade efter sin morfar?
Svar: Nej, men han/hon tänkte det.

INFÖR ULTRALJUDET

På torsdag förmiddag ska vi äntligen få se Turtle på tv.
Jag är mycket uppspelt och mycket nervös.
Det är så mycket som kan hända på ett ultraljud, känner jag.
Ett axplock:

1. Man kan råka skrika när doktorn häller den kletiga gelén på magen, för att den är kall. Pinsamt!
2. Man kan kissa på sig för att man helst ska vara kissnödig under proceduren så att bebisen syns bättre. Ännu mer pinsamt!
3. Man kan bli avslöjad som fejk, och det kan visa sig att man inte alls är gravid, bara lite tjock. Mest pinsamt!

Och då har vi inte ens kommit in på de riktigt tunga grejerna, som att det kan vara något allvarligt fel på gång i magen, för det vågar jag inte tänka på.

Som uppladdning inför ultraljudet har jag fått ta del av en sann ultraljudshistoria från en kompis. Den var ungefär så här:

Doktorn: - Titta, där är ditt foster!
Mamman: - Jaha, det ser ut som en grå klump. Hoppas det blir en bebis.
Doktorn: - Och... titta där! Ser du vad det är?
Mamman: - Eh, nej? Bebisen bakifrån?
Doktorn: - Nej, det är en till. Ni ska få tvillingar.
Mamman och pappan hysteriskt: -HA HA HA!
Doktorn: - Jo, det var ju kul. Men ligg still nu, i sådana här lägen är det lätt hänt att man glömmer att titta efter ett tredje foster. Det ska vi göra nu.

Ligger psyket långt ifrån ultraljudsavdelningen?
Hoppas inte.

TRIPP TRAPP

Har tillbringat stora delar av dagen på en auktion.
Funderade en stund på att ropa in en Tripp Trapp-stol till Turtle, men fick onda ögat av en hel hord småbarnsmammor och höggravida som siktat in sig på samma stol.
Sällan har jag skådat sådan målmedvetenhet i inropandet.
Alla småbarnsmammors händer sköt i luften som små spjut.
Vad är det som är så magiskt med Tripp trapp-stolar?
Beats me.
Insåg hur som helst att jag mött mina överkvinnor i inropandet och siktade in mig på en byrå till Turtles blivande barnkammare i torpet istället.
Slussen är således öppnad.
Från och med nu får jag tydligen köpa saker till Turtle.
Märker ni ett uppsving i handeln den närmsta tiden så är det bara jag som drar mitt strå till stacken och gör mitt bästa för att gynna Sveriges ekonomi genom ohämmad shopping.
Måste bara råna en bank först.

OS I SPARK

Varje gång jag känner en fosterrörelse måste jag rapportera direkt till min kille.
Sådan är lagen, säger han.
Tyvärr för Turtle har han/hon fått hård konkurrens av bästa preggokompisens blivande barn i helgen.
Jag: - HA! Nu vill jag rapportera två sparkar till!
Karin: - TVÅ? Vilken tönt Turtle är! Knyttet har sparkat typ trettio gånger den senaste kvarten.
Hmpf!
Himla skryt!
Bara för att Knyttet är tio veckor äldre behöver man väl inte mobbas.
Man ska vara snäll mot de som är mindre.

IT'S ALIVE

Nu, nu, nu, nu, nu har jag känt Turtle!
Farao på tiden.
Det kändes... eh, som en fisksnärt.
Vad unik man är ändå.
Eller nej, det kändes som att någon smäckte med pekfingret mot tummen innifrån magen och bara: Yo, I'm alive.
Iiiii, sjukt uppspelt.
Finaste fisksnärten genom tiderna.

VECKA 18

Nu tycker i alla fall jag att det syns.
Både att jag har semester och ägnar all tid åt att ha ful semestertofs i håret.
Och att jag är ett preggo.

LITE TRÖTT

Säg det inte till någon, men jag är rätt nöjd med att regnet öser ner på min semester so far.
När regnet öser ner på semestern får man nämligen sova ohämmat, och detta här, det älskar jag.
Kanske har jag längtat efter ohämmad sömn i arton veckor nu.
Igår: Powernap i en och en halv timme på eftermiddagen.
Idag: Powernap på ungefär tre timmar mitt på dagen.
Däremellan bara lite loppisar, ledighet och allmänt latande.