LAPPARNA

Minns ni tvångstanken om alla barns rätt till ett lapptäcke?
Ett minne blott nu för tiden, utan minsta ansträngning från min sida.
Klurig som jag är la jag nämligen ut själva syendet på entreprenad, och lagom till jul hade min 91-åriga stålmormor fixat biffen åt mig. Nu går min 91-åriga stålmormor omkring och suckar och tycker att täcket är helt misslyckat (snett och vint och fult och slarvigt). Själv går jag omkring och visar v-tecknet och tycker att täcket är helt fantastiskt. Allvarligt! Det är ju så man vill lägga sig och kravla på det själv så fort man ser det.

INTE OKEJ ALLS

Å, mupp, jag är på så sjukt dåligt humör!
Nyss var jag hos min fåordiga barnmorska som klämde mig jättehårt på magen och grymtade något som jag inte förstod. Sedan ville hon göra ett extra ultraljud för att vara säker på att Turtle låg på rätt håll och slängde upp mig på en iskall brits. Och när jag låg där med maginnehållet på display på tv-rutan grymtade hon lite till. Sedan stängde hon av tv-skärmen.
"Det ser helt okej ut, det här."
"Vadå" ville jag pipa ynkligt. "VADÅ, HELT OKEJ? Vad hände med PERFEKT, UTMÄRKT och JÄTTEBRA? Vad meeeenar du?"
Fast jag sa ingenting, för jag ville inte verka mesig.
Sedan log hon och sa att barnet i magen var ett REJÄLT barn.
Då började jag nästan gråta och kom på att jag nog inte vågar föda fram det, trots allt.
Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Lite sent att ångra sig nu, va?

SAME SAME BUT DIFFERENT

Idag hämtade vi ut en sjukt fin matta som vi köpt till vardagsrummet. Sedan promenerade vi lite kors och tvärs över stan med mattan i en gigantisk rulle på axeln. (Eller okej: Min kille promenerade kors och tvärs över stan med mattan i en gigantisk rulle på axeln. Jag gick bredvid.) (Eller okej: Jag sniglade mig fram bredvid.) (Eller okej: Jag sniglade mig fram två meter bakom.)
Sedan gick vi på café med mattan.

- Se det som en övning!
- Hur då?
- I att gå och fika INKLUSIVE halvjobbigt bihang.
- Du tänker matta/bebis - ungefär samma?
- Typ.

Fast sedan ställde vi mattan vid dörren på cafét och lämnade den där under hela fikan.
Bebisen får nog följa med till bordet i alla fall.

JUL, CHECK

Sådär ja!
Hemma i lägenheten igen, utan missöden.
Inte en enda bebis behövde bli förlöst framför vedspisen i Småland, och det tackar vi ödmjukast för. Nu ska vi bara checka av nyårsafton också, sedan är saken biff.
Fyra, fem dygn till, Turtle.
Sedan får du bestämma.
Okej?

UGGLENAPPAR OCH BLÖJOR

Å herregud! Det står ett uppmonterat skötbord med nappar och blöjor och tvättlappar och salvor och fan och hans moster på vårt badrum! Det är apfestligt, vi går dit hela tiden och tittar och fnissar åt det. Jag är mest förtjust i napparna. De är sjukt söta. Det är ugglor på en av dem, den är min favorit. Synd att det inte är socialt accepterat att jag använder napp själv, jag tror den skulle klä mig.

Den största krisen under hela vår bebisgrejerinköpsrunda inträffade vid blöjhyllan på Coop. Våra facit i livet (aka Karin & Eric) har liksom talat om för oss vilket märke som funkar bäst, men när vi väl stod där insåg vi att VI HADE GLÖMT!!! Genast tog jag upp telefonen och slog Karins nummer med darrande fingrar. Ju fler signaler som gick fram, desto mer desperat blev jag.

- Gustav! Hon svarar inte!
- Oj då.
- Vad ska vi gööööra?
- Ta ett självständigt beslut?
- WOAHH, NERVÖST!

Vi valde fel så klart, men det hindrar ändå inte mig från att vara på vansinnigt gott humör.
En napp med en uggla på, fatta! Snart ska det bo någon här som kan använda den.
Fräckaste jag någonsin hört talas om.

SMÅLANDSSTILEN

En väldigt rolig reaktion jag mötts av på sistone:

Jag:
- Jag hoppas bara att bebisen stannar inne lite till, så jag slipper föda när jag är nere i Småland och firar jul.
Random person:
- Ja, det förstår jag VERKLIGEN. Men... Det finns väl något sjukhus där också?

Lustigt att det skulle komma upp, alltså! I Småland kör nämligen alla på old school-varianten. När värkarna kommer igång drar pigan igång vedspisen och börjar koka vatten. Sedan plockar hon fram de rena handdukarna (sparade enkom för detta tillfälle) och kör ut allt mansfolk ur huset. Sedan ligger man på en fäll framför brasan och föder sitt barn. Blir det några komplikationer får man sända efter doktorn med häst och vagn. Det är alltid snöstorm då, så det tar skitlång tid för doktorn att komma fram. Full är han också, för han har druckit glögg. Låt mig säga så här: Det är väl ungefär fifty-fifty att man klarar det. Barnen stryker nästan alltid med i alla fall. Rätt jobbigt, faktiskt.

Eller! Det kanske inte är sjukhuset jag hänger upp min nervositet på. Mer själva hemkomsten från det. Jag skulle så innerligt gärna vilja komma hem till min egna lägenhet, med egna grejer och egen tid när vi har varit på BB och fixat fram Turtle. Mitt flickrum i föräldrarhemmet (som också är fyllt av ungefär tjugo släktingar kring jul) känns inte riktigt lika ultimat. Och då gillar jag ändå både flickrummet och släktingarna ohämmat mycket. Det är bara så svårt att få vara i fredrik där, som min söta lillasyster skulle sagt för hundra år sedan.

Lyssnar du, Turtle?
Stay put, säger jag.
Annars blir det ingen veckopeng.

Vecka 37

Tre små veckor kvar till beräknad ankomst idag. Min plan är att knipa igen över jul och nyår, men sedan är det fritt fram för ungen där inne vilken sekund som helst, faktiskt.



Vilket datum tror ni det blir?
Jag tycker 12:e har en fin klang.

SÖMNLÖS I STOCKHOLM

Klockan 20.23 var jag så trött att jag nästan somnade med huvudet på köksbordet, så jag borstade tänderna, byggde bo under täcket, släckte julstjärnan och somnade.
Tre timmar senare vaknade jag igen.
Nu har jag vänt mig trehundratrettiofjorton gånger fram och tillbaka i sängen och suckat åt att min kille andas så högt i två och en halv timme utan att somna om en enda sekund. Jag ger upp.
Det sägs att man sover så dåligt under sluten av graviditeten för att kroppen ska öva sig.
Av alla dumma saker jag hört, så kan det vara det allra dummaste.
Herregud, kroppen! Fattar du inte att det hade varit smartare att sova som aldrig förr och vila upp sig lite?

MATERNITY BIG BRA

Min kille och jag har en inköpslista över saker som vi måste köpa Innan Bebis. När man köpt något får man kryssa av saken i den lilla rutan som vi ritat bredvid. Vi gillar att kryssa av. Kryssa av kan kanske vara något av det bästa vi vet. Därför får sakerna på listan inte stå kvar speciellt länge. Vi köper och kryssar, köper och kryssar, köper och kryssar.

Förutom när det kommer till en punkt: Amnings-BH.
- Det får du köpa själv, säger min kille.
- Men ååååå, säger jag. Jag tycker det känns läskigt! Kan inte du kö...
- NEJ!

Och ja, ja. Jag hör er.
"Vad i hela friden är det som är så läskigt med en amnings-BH?" undrar ni.
Tre saker, ska jag säga er.

1. En amnings-BH är ett tydligt tecken på att man snart ska amma. Vilket i sin tur är ett ganska tydligt tecken på att man ska bli morsa. Vilket i sin tur då och då känns läskigare än spöktåget på Gröna Lund.

2. En amnings-BH är alltid ful, men praktisk. Det är lite av min största skräck. Att föräldraskapet kommer förvandla mig till en sådan som älskar fula men praktiska saker. "Åhå", kommer jag att säga. "Det regnar! Låt oss ta på galoscherna!" Och sedan köper jag byxor med dragsko och praktiska fickor och börjar använda broddar under skorna.

3. En amnings-BH är skrämmande stor. "Tänk dig att brösten blir dubbelt så stora som de är nu" säger expediten i affären. "Ta minst en kupa större än du har som gravid. Du ska få plats med en knytnäve extra i kuporna." STÖRRE ÄN JAG HAR SOM GRAVID?!? EN KNYTNÄVE TILL?!? Men ärligt, huuuur är det möjligt? Hur ska jag ens få plats i lägenheten?

Grundat på ovanstående tycker jag att det känns oerhört stort att jag idag lyckats masa mig till en butik och provat tre olika (fula, praktiska och ohyggligt stora) bysthållare utan att dö. Och ännu större att jag faktiskt, FAKTISKT! till slut kom hem med en av dem i en kasse. Det var i och för sig på vippen att jag vände mig om och sprang skrikande därifrån när den slogs in i kassan och det stod MATERNITY BIG BRA med stora bokstäver i displayen. Men jag härdade ut. Jag härdade ut!

Ro hit listan, honey.
Här ska kryssas.
Med svart spritpenna minst.

SOM GATAN, MINST

Har vacklat lite fram och tillbaka om huruvida vi borde skaffa en julgran i år eller inte.
Har liksom aldrig haft någon egen, och tyckte eventuellt det kändes lite jobbigt att fixa fram både gran och fot och kulor och glirr och ljus och fan och hans moster. But then again, man älskar ju julgranar. Det gör man ju. Och när jag fick det här mästarargumentet slängt i ansiktet var det ingen diskussion längre:

"Men gud, passa på nu! Nästa år kommer ni att ha en krypande ettåring som förstör alla era tankar på gran. Köp en, köp en, köp en!"

Nu står det en julgran med extra allt i vårt vardagsrum. Vi hade bara en liten, liten livskris kris mitt i allt det fröjdefulla pyntandet och fixandet med den.

- Jaha. Här står du och är höggravid i klänning och hänger upp julgranskulor i vår julgran. Och jag går omkring i mina kostymbyxor och min skjorta och serverar glögg och spelar julsånger på stereon och funderar på att köpa en näshårstrimmer. Det är ju själva helvete vad gamla vi har blivit.
- Oh yes. Mer mandel till glöggen?
- Gärna.

SÅ FÅR DU IGÅNG FÖRLOSSNINGEN

Jag tror jag kan ha kommit på den ultimata vägen att få igång en förlossning: Boxning på wii sports.
JEEESUS CHRIST, skitjobbigt ju! För säkerhets skull slutade jag anstränga mig efter ungefär en rond, för jag vill inte föda barn just nu. Däri ligger också förklaringen till varför jag förlorade rätt stort.

Men sedan, framåt mitten av januari...

Då vet jag hur man gör.

DON'T TRY THIS AT HOME

Har precis ägnat de två senaste dygnen åt kombinationen Vara Höggravid och Ha Vinterkräksjukan. Oerhört överskattad kombo, prova den inte! Jag känner mig ungefär som om någon kört över mig med en ångvält, backat och kört över mig igen. Jag har i och för sig aldrig blivit överkörd av en ångvält i verkliga livet, så jag har ingen aning om vad jag snackar om. Men det måste vara ungefär så här det känns.

Nu försöker jag fjäska för Turtle genom att klappa snällt på magen och dricka avslagen cola till frukost, som kompensation för att hans/hennes bostadssituation varit under all kritik på sistone. Jag hoppas han/hon är kortsint, och tänker gilla mig snart igen.
Känner mig inte speciellt orolig, tror jag.
Det vet ju alla att ungar gillar läsk.

EN LITEN MÅNAD

Exakt en månad idag till Delivery Date.
HOLY!
Jag pendlar mellan att tycka att det:
1. Är helt outsägligt länge
och
2. Springa omkring och skrika av stressen och tänka jag hinner inte jag hinner inte jag hinner inte jag hinner inte HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!
Oklart vad det är jag ska hinna.
Men ni fattar.

PRISET MAN FÅR BETALA

Ingen rygg kvar, nej.
Men väl ett färgglatt barnrum!

HULKEN HÄLSAR HEM

Efter tre dagars målning och möblering i Turtles rum bestämde sig min rygg slutligen igår för att säga upp sig från sitt jobb och lägga sig i en pöl på marken och dö.
R.I.P ryggen, det var trevligt att lära känna dig.
Resten av dagen satt jag stilla på en stol och vägrade röra på mig.
Jag gillar det inte. INTE!
Om man har sex överblivna däck till bilen i bagaget och ska frakta dem ner till sitt källarförråd så tycker jag att åtminstone tre av dem borde fraktas dit av mig. Inte som igår bara: Hej, jag står här och håller i bilnyckeln så länge så bär ni andra däcken, visst?
Pah! Jag känner mig både vek och löjlig.
Plus att jag längtade efter att träna spinning igår, vilket bara kan betyda att jag slutligen också förlorat förståndet helt och hållet.
Typiskt min otur.

TRIVSEL ÅT TURTLE

Nu jädrar är det dags!
Inte för förlossning, som alla verkar tro så fort jag inte bloggar på en halv sekund, utan för fixandet av Turtles blivande rum. Vi snackar väggmålning, spjälsängsmålning, byråmålning, bokhylleuppskruvande, bäddande och allmänt fix.
Är mycket exalterad.
Man får använda så mycket färg när man fixar barnrum i jämförelse med andra rum har jag hört.
Mmm... färg.

ATT BÄRA BARN

Den här profylaxkursen måste ha stigit oss åt huvudet totalt även om den inte ens var hälften så hippiebetonad som vi befarade innan. Vågorna och delfinerna och de mentala målbilderna måste ha smugit sig på oss ändå.
I rena hippieyran har nu Gustav gått och köpt en bärsjal, som han går omkring med i lägenheten. För att testa hur man gör när man knyter har han snott min gosedjurshund Ludde som försökskanin.

- Korsa här, knyt här, lägg barnet här, och dra över den här. Så! Ser det bra ut?
- Jag tror det. Ludde verkar nöjd.
- Ja, och så är det ju så bra för Luddes rygg också! Det här med att bli buren i sjal, alltså.
- Exakt.

Det här med bärsjalar väcker för övrigt starka känslor, har vi märkt. På ena sidan har vi de som tjoar halleluja och lovprisar bärsjalen så fort man nämner dess namn. På andra sidan har vi de som skeptiskt rynkar på näsan och mumlar något föraktfullt om batik och rökelse och krampaktigt håller tag om sin moderna Babybjörn bärsele istället. I den här lägenheten har vi slutligen bestämt oss för att ställa oss någonstans mitt emellan. Vi tänker testa båda, och se vilken som faller Turtle på läppen. Och skulle det råka bli bärsjalen som går segrande ur striden så har vi fått en hel del väldigt kreativa förslag på hur vi kan komma runt det här med hippiekänslan på sistone. Det kan ingen säga emot.

- Köp en röd och dekorera den med hakkors. Då lär ingen anklaga er för att vara hippies i alla fall.