Annan underlig grej som barnmorskan sa: "Jaha. Hittills har du alltså gått upp ett halvt kilo i vikt." 20 veckor - ett halvt kilo. Ett halvt?!? Det är nästan samma sak som ingenting, det. Skumtomtar kan sannerligen inte väga speciellt mycket, alltså.
(Eller så tycker bara min kropp att det räcker fint med att götta sig i de härliga extrakilona som Rufus lämnade efter sig och som jag vårdat så ömt sedan han föddes. Så kan det också vara. Känns ju i så fall ovanligt klyftigt tänkt av min kropp. Den är annars inte direkt känd för att vara någon Einstein på området.)
Skulle kännas fint om det fortsatte i ungefär den här takten, tycker jag. Ett halvt kilo var tjugonde vecka. Lagom. Då kan jag skutta iväg från BB i maj smalare än någonsin förr och bli en sådan där som rasar i vikt efter förlossningen och måste hetsäta godis för att inte försvinna från jordens yta. Det hade varit en upplevelse.
Ska vi säga att vi siktar på det, kroppen?
Bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hurra vad skönt! Jag hade också en "del" extra innan jag blev gravid i våras... som verkade räcka rätt så bra till en graviditet för nu när jag födde barn i November så lämnade jag alla extra kilon på BB. Inte helt fel.
(Sen att jag snart lägger på mig dem igen med tanke på mängden pepparkakor & lussebullar jag äter är en annan sak.)
Det låter ju hur härligt som helst att du lyckats hålla kilona stångna än så länge!
Man vet aldrig, kanske är Rufuskilona inräknade på nåt sätt - det vore alldeles toppenbra tycker jag (eftersom jag säkert inte blir av med mina innan barn nr två kommer, om sisådär tre, fyra år...)!
Skicka en kommentar