På många sätt är det exakt samma grej att vara gravid för andra gången som för första, har jag märkt.
Jag mår likadant (dvs jättebra, förutom halsbränna och ont i ryggen). Förbereder mig mentalt på samma sätt (dvs snöar in på extremt praktiska saker såsom barnvagnar, barnkläder och barnsängar för att allt det andra inte går att greppa ännu). Tycker att det är lika obegripligt (dvs EN MÄNNISKA?!? I MIN MAGE?!? NÄ, NU SKÄMTAR NI MED MIG APRILLO!). Och så har jag gått igenom tvättmaskinskrisen (dvs önskar mig en i julklapp) och byta lägenhetskrisen (dvs skickade precis in bytespapprena) med kuslig precision i upprepningen. För att inte tala om julmusten! Shit la mama vad gott det är med julmust. Den här preggovintern också.
På andra sätt är det verkligen en helt annan grej att vara gravid för andra gången som för första, har jag också märkt. (Jag märker så mycket, märker ni det?)
Första gången tänkte jag till exempel i det närmaste inte på något annat än att jag var gravid. Tre gånger om dagen surfade jag in på vårdguiden (och gravid.se) (och alla andra liknande ställen) och läste om vilken vecka jag var i, och vad som hände med fostret just då. Ibland (dvs varje gång) tjuvläste jag framåt också. Om vad som skulle hände med fostret i nästa vecka. Och veckan därefter. Och veckan efter det. Dessutom relaterade jag alla (alltså ALLA!) grejer jag gjorde på ett eller annat vis till att jag var ett preggo. (Ser man på, nu går jag på stan! Det är nog sista gången, för snart har jag ju barn. Och oj oj oj, nu äter jag ett äpple! Det är nog för att jag är gravid. Och å du milde himmel! Tror du inte att jag måste kissa nu också? Typiskt gravidbeteende!)
Den här gången glömmer jag bort ibland att jag ens är gravid. Och jag vet inte vilken vecka jag är i om jag inte tänker efter skitnoga. Och vårdguiden, pft! Så sjukt torr skriven, den där infon. Orka. (Går på stan, äter äpplen och kissar gör jag däremot emellanåt. Men det gör jag ju även när jag inte är gravid, har jag kommit på.)
Ska man ha dåligt samvete för den här nonchalanta inställningen, eller? (Dvs STACKARS ESTERBAN! BORTGLÖMD I SÅ UNGA ÅR!) Eller ska man tycka att det är helt sjukt skönt att vara lite mer avslappnad den här vändan? (dvs LYCKLIGA ESTERBAN! VILKEN RIMLIG NIVÅ DET ÄR PÅ DET HÄR SPEKTAKLET!)
Säg helst att man ska tycka att det är sjukt skönt!
Eller nej, säg vad ni vill förresten.
Jag är ju ändå så nonchalant nu för tiden.
You can't touch me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag upplever precis samma sak. Fast idag när jag upptäckte att du också var gravid igen (och precis som förra gången några veckor före mig) fick jag flashback och har toksurfat på allt för föräldrar hela morgonen...
Haha! Nu har jag ju bara erfarenhet av en bebé ännu, men jag kommer också ihåg att jag kände mig så jävla speciell hela tiden. "Jaha, här kommer jag och går på köpcentrat med min mage (syntes ju inte ens eftersom det var vinter) och bara är graviiiiid. Jag är så jäkla speciell alltså."
Tror att man kanske försöker övertyga sig själv att det faktiskt är så. Andra gången så VET man ju att det kommer komma ut en bebis efter man tryckt som fan, och inte bara en stor brakfis. Tror jag.
Jag är verkligen helt SJUKT bebisintresserad, och inte fasiken blir det bättre med stigande ålder och husköp och alla såna vuxensaker jag gör. Så du kan ju tänka dig vad glad jag blev när din gamla preggoblogg dök upp i rss-feeden igen (man ska aldrig ta bort rss-länkar!)
Heter den nye bebisen Esteban? Är det en pojk? Han har definitivt läggning åt Gustavs o Rufus överläpp tycker jag mej se av ultraljudsbilden!
Måste bara få säga GRATTIS! (Läser Onekligen, och fick en mail-länk av dig när du klackade igång preggo-bloggen eftersom jag var så sjukt nyfiken - var också gravid...)
Men jag förstod redan när du började trägolvskrisa, att det var gravidhormoner. Synd att man inte kunde betta på det nånstans, jag hade blivit rik, haha!
Detta är ett helt normalt beteende. Du har faktiskt redan ett barn som jag har märkt tar all uppmärksamhet från alla vuxna i närheten. Så Esterban håller bara på att vänja sig vid att han/hon inte är ensam på banan.
Tror det är sådär för de flesta faktiskt. Definitivt för mig. Första gången är allting så sjuuukt speciellt, både graviditeten och bäbisen. Andra gången glömmer man ofta bort att man är gravid och lillasyster/lillebror får liksom bara hänga på när han/hon väl kommer. Färre foton också.
Och en annan skillnad man märker som förälder också, andra gången VET man att de växer ifrån allt knäppt/jobbigt de håller på (första gången kunde jag spekulera ihjäl mig över orsak o verkan till alla beteenden...). Kram o lycka till med magen! Vi följer dig!
Jag är också gravid för andra gången just i detta nu men för mig är allt rätt annorlunda än förra gången. Har mått sjukt illa (förra gången inte alls) och känner mig mer ... sliten. Är ju visserligen nästan 3 år äldre än jag var förra gången men jag tror framför allt att det handlar om att man inte kan vila på samma sätt nu som förra gången. Känner mig också faktiskt mer orolig, vilket är konstigt kan jag tycka. Förra gången var ju allt nytt, men då var jag inte ett dugg orolig. Nu nojjar jag över det mesta som kan gå fel.
Annars håller jag med om allt det där med att man inte surfar in på vårdguiden 70 gånger om dagen och så, typ glömmer bort att man är gravid. Det är rätt skönt, tycker jag. Och säkerligen helt "normalt" även om man ibland inte kan låta bli att fundera över om nästa unge KAN bli lika älskad som den första.
Ska bli spännande att följa din gravidblogg!
Stort grattis till Esterban!
Har bara ett kid själv, så info om andragångsgraviditet har jag inte - tänkte du kunde upplysa mig under tidens gång istället :-)
Haha, oj vad jag känner igen mig. Och stort grattis förresten! Vad kul.
Det kommer inte att skilja så mycket mellan våra tvåor då heller antar jag. Jag är i....hmmm...typ vecka 29 eller 30...
Skicka en kommentar