Så var vi här igen.
Och med VI menar jag JAG.
På smällen och allt!
Den här gången har vi (bloggwise i alla fall) snabbspolat förbi allt det där med kissa på sticka, tro att hela grejen är inbillning, vara trött som ett levande lik* och oroa mig för att allt ska gå åt helvete.
Nu är jag i vecka 18.
Jag känner små, små sparkar från den lilla människan som växer där inne och ska bli Rufus lillasyster eller lillebror så småningom.
Det får man ju ändå säga är sinnessjukt fräckt.
*Okej, vem försöker jag lura? Trött som ett levande lik är jag verkligen fortfarande.
2 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Välkommen tillbaka då! Denna gång är jag tydligen några veckor före dig (var åtta dagar "efter" förra gången).
Hurra!
Härligt att bloggen är tebaks! Vecka 24 här :)
Gud så härligt, jag har varit här inne titt som tätt det senaste men icke ett enda tecken, äntligen!
Grattis igen!
Härligt!
Morfar är redo för en bästis till!
Å vad spännande! Grattis
Äntligen får man grotta in sig i unge nummer två!!
åh grattis!
Skicka en kommentar