Jag vill minnas att jag avskaffade det här med att böja mig ner ungefär halvvägs in i graviditeten förra gången. Efter dagens tjugo minuter långa påklädningskrig med Rufus undrar jag därför: Vem tänker sköta allt sådant sedan, när jag vägrar böja mig längre?
Herregud, som om det inte räckte med att man måste klä på sig själv grejer varenda dag, fast man ser ful ut i allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Ja... det var sannerligen lättare att "njuta" av första graviditeten...
Usch, alltså, det här med kläder. Jag är i v. 14 och precis börjat ge upp det här med att vara hemlig. Min mage har stått ut i alla fyra hörn (och en snibb) i flera veckor redan så folk försöker inte ens låtsas som att de inte ser längre. Däremot blir jag deprimerad varje morgon för att jag inte kan ha några byxor längre och att det är förbaskat kallt att cykla i kjol när man inte har tjocka strumpbyxor som inte klämmer sönder Kringlan i min mage.
Det där med att böja sig är onekligen en överskattad syssla som gravid. Men det där med kläder är bara skitsnack, du vet väl att en gravid kvinna strålar och är vacker i allt =)
Det var då det alla sa när jag var gravid (men jag trodde inte en endaste en av dom)
Jag vet! Fick min tvåa när ettan var 2.5 år. Jättehärlig ålder pyttsan, jättearg och ålar och skrek gjorde han vid påklädning. Även de gladaste dagarna kan man ju inte kräva vad som helst av en tvååring. Jobbade även på småbarn på förskolan, 15 små liv som skulle kläs o bytas på! Men det gick bra, fattade nog aldrig hur jobbigt allt var fören sommaren kom och jag inte var gravid längre. Ammade nätterna igenom, upp vid 5.00 med morgonpigga barn men var ändå mindre trött än när jag var gravid.
Grattis förresten till nr 2 i magen, värsta lattjo med två! Jag lovar. Dubbel kärlek och mer!
VARFÖR, jag säger bara VARFÖR, ska jag behöva vara lagomgravid OCH höggravid under årets kallaste månader?! Jag blir på jäkligt dåligt humör varje gång jag ska klä på min motvilliga skrutt alla kläder dessa JÄKLA vinterkläder. Det är JAG som vill slänga mig på golvet och gråta och skrika - JAG VILL INTE! Men se, det får jag inte för jag är vuxen. Och gravid. På väg att bli väldigt gravid... I hear you sister!
(och så säger jag GRATTIS - visst är det häftigt med en nummer två!!)
haha, jadu det där med att böja sig....är i V36 med tvillingar och böja mig ner har jag gett upp för länge sen. Igår introducerade jag t.om pensionärssättet att duscha- sittandes på en stol....Lillkillen får mormor/farfar diverse nära & kära klä på inför förskolan på morgonen :) snacka om att ge upp!
Jag är förnärvarande arbetslös, kär i dina bloggar och din bok. Jag ställer gärna upp ;).
Kram och kul att du trivs på Eken så mycket, måste vara skönt när det känns lite mer personligt. Jag skulle bli superledsen ifall min barnmorska knappt kom ihåg vem jag var.
När ajg var i vecka 18 eller så började jag stöna varje gång jag böjde mig ner. Det lät förstås inte klokt, så jag försökte verkligen att tänka på att bara stöna inombords och det har väl funkat hyfsat, men ibland kommer det ett långt och högt stönande ännu...
Skicka en kommentar