Försöker då och då förklara för nästan två-åringen i familjen att han snart ska bli storebror. Det går så där. I morse sa jag: "Vet du vad jag har i magen, Rufus? En bebis!".
Då knäppte Rufus upp min kofta, tittade noga på min mage, tittade på mig som om jag var galen och knäppte koftan igen.
"Näe bebis" sa han sedan.
"Jo, du ska faktiskt bli storebror snart."
"Näe stobror."
"Jo, i vår kommer det en bebis och ska bo hos oss."
"Näe bo."
"Nähä, nej. Var ska bebisen bo då, tycker du?"
"Dagis?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Smidig blivande storebror.
Jag berättade på julafton.
- Va? Få se! var kommentaren och så var jag tvungen att visa den fläbbiga magen för barnet.
/En som håller det hemligt men som du vet vem det är...
BF vid midsommar!
Men ååååå, anonym! Vem är du? Vem är du? VEM ÄR DU? Man blir ju ruskigt nyfiken, det blir man faktiskt.
Ja... alltså, vi känner bara varandra i bloggvärlden. Inte annars. Så du behöver inte misstänka nån "riktig" kompis. Bäst att förtydliga det kanske...
Skicka en kommentar