20 maj 2011

FÖRLOSSNINGEN

Lämpligt nog cirkulerar det en festlig förlossningsinsnöad lista i bloggvärlden, så jag snor den!

1. När fick du reda på att du var gravid?
Jag kissade på en sticka den 25 augusti 2010.

2. Hur gammal var du?
30 år.

3. Hur tog din partner det?
Han blev mycket glad och inte det minsta förvånad.

4. Mådde du mycket illa?
Nej, inte mycket, bara några dagar. Fast en gång kräktes jag på jobbet. Då tyckte jag lite synd om mig själv.

5. Var du känslig?
Ja, jag var nog lite moody. Lipar gör jag alltid, men jag var nog lite argare än vanligt under graviditeten.

6. När kände du bebisens första sparkar?
Kommer inte ihåg. Och hur ska man förresten veta om det är en fis på tvären eller en spark man känner de där första gångerna?

7. Var du ofta orolig?
Nej, inte alls över bebisen, faktiskt. Var helt säker på att den mådde bra där inne.

8. Sparkade bebisen mycket?
Jepp, speciellt mellan 22-01 på kvällarna.

9. När började du läcka bröstmjölk?
Har inte börjat ännu, men ger det... typ ett dygn till, max.

10. Fick du bristningar?
Nej, faktiskt inte.

11. Blödde du någon gång?
Ja, efter att en barnmorska hade gjort en undersökning i vecka 41 och "dragit fram livmodertappen" åt mig för att stimulera igång förlossningen när den inte ville starta av sig själv. Då blödde det lite. Men förlossningen startade inte i alla fall. Ovärt!

12. Hur många ultraljud gjorde du?
Fyra. Ett normalt i vecka 18, och ett i vecka 35 för att magen inte verkade växa som den skulle riktigt. Sedan gjorde barnmorskan två snabba ultraljud precis i slutet också för att säkerställa så att huvudet på barnet låg neråt. Men de räknas knappt, för det var mest: Okej, det där är ett huvud, bra, tack hej.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Jag drömde nog lite i hemlighet om ett planerat kejsarsnitt, men inte så mycket att jag tog tag i det och bad om att få det. Så när jag fattade att allt såg normalt ut och det skulle bli vaginal förlossning önskade jag mig att den skulle gå snabbare än den förra (som nästan tog ett dygn), men inte så snabbt att jag inte hann in till sjukhuset. Jag ville väldigt gärna ha epiduralbedövning. Och väldigt gärna INTE förlösas med sugklocka, som jag gjorde med Rufus.

14. Hur började din förlossning?
Den sattes igång när jag gått två veckor över tiden, genom att en läkare stack hål på hinnorna så att vattnet gick.

15. Hur många timmar tog förlossningen?
Två. En kvart efter att vattnet hade gått hade jag etablerade värkar som gjorde ont som fan och sedan gick det i ett rasande tempo.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
3 centimeter.

18. Vilken smärtlindring tog du?
Ingen. Epidural hanns inte med, och lustgasen försökte jag med en stund, men jag gillade den inte den här gången heller, så den slängde jag iväg efter ett tag.

19. Dragen med sugklocka?
Nej, inte den här gången.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
Tjugo minuter, kanske? Jag vet inte.

21. Blev det komplikationer?
Well, jag syddes med fyra stygn.

22. Vad tyckte du var jobbigast?
Att jag inte hann få någon bedövning, tror jag. Det gör ju väldigt ont, det här med att föda barn. Speciellt är själva skedet när huvudet ska ut väldigt oskönt, tycker jag.

23. Var du rädd för något?
Nja. Jag blev rädd ett tag för att det gick så himla snabbt. Först var allt helt lugnt och sedan PANG! så gjorde värkarna jätteont och barnmorskan sa att jag inte hann få någon epidural för att barnet var på väg ut. Jag hann liksom inte med, riktigt. Men sedan, när jag hade köpt läget, kände jag mig inte speciellt rädd längre. Då kände jag mig mer fokuserad.

24. Skrek du?
Ja. När Rufus föddes var jag helt tyst och försiktig och kved lite snällt emellanåt. Den här gången skrek jag mer. Och mellan två krystvärkar i slutet tittade jag på barnmorskan och sa uppgivet att "Fy fan, vad det gör ont att föda barn ändå, har du tänkt på det?" och hon bara "Jag veeeet! Det gör det verkligen." HA!

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
Jag, Gustav, barnmorskan (loved her!) och en sköterska. Och sedan, till slut, Svante då. Han var gulligast.

26. Hade du någon nära med dig?
Ja, Gustav.

27. Fick du sys?
Jepp, fyra stygn.

28. Vilken vecka födde du i?
Vecka 42+0.

29. Vad var vikt och längd på bebisen?
3675 gram tung och 53 cm lång.

30. Ammar du?
Jag jobbar på det. Hittills verkar det funka.

31. Hur gammal är bebisen nu?
Två dygn gammal.

32. Vad tyckte du om förlossningen?
Att den gick lite väl snabbt, men väldigt bra. Förutom panikkänslan över att jag inte hann med, och inte hann få någon bedövning, så är jag... nöjd? Kan man vara nöjd med en förlossning? I så fall är jag det. Men jag är glad att vattnet gick när jag var på sjukhuset, och inte hemma, för då hade jag knappt hunnit in till BB. Och det hade jag verkligen inte varit nöjd med. Fy farao vilket trauma att föda barn på badrumsgolvet. Hu!

33. När kommer nästa barn?
HA!

BEBIS PÅ UTSIDAN


Odrägligt stolt kan jag äntligen presentera: Svante!
Sedan två dagar tillbaka på utsidan.

16 maj 2011

13 DAGAR AND COUNTING...

Har visst helt tappat fokus på den här bloggen och ägnat mig åt bebisväntan och löpsedelsmakande på andra bloggen istället, hoppsan hejsan, så kan det gå.

ANYWAYS. Det har gått 13 dagar nu sedan beräknat förlossningsdatum nu, och bebisen där inne har fortfarande inte kommit ut.

Idag har jag börjat kolla på "En unge i minuten" och lipat mig svullen i ansiktet över förlossningar. Tror allt lipande beror på att jag är 1: Avundsjuk på att andra människor verkar få föda barn, och jag mest verkar få vänta barn, och 2: Nervös över att jag snart ändå kommer behöva gå igenom hela den där grejen själv. Mycket oklart om det är ett så himla bra drag att se sådana där serier så här nära inpå att man själv ska ligga där själv och vrida sig i plågor. Mycket.

På onsdag sätts i alla fall min förlossning igång om inget hänt innan dess.

Dit är det mindre än två dygn.

Alltid något.

3 maj 2011

FÄRDIGBAKAD

KOMPLIMANGER VI MINNS

"Vad bra du är på att sitta på huk! Fast du är så där gravid."

Joråsåatte.
Man har ju övat länge.

BEBISDAGEN

Sådär, ja! Bebisräknaren är nere på noll och vi är framme vid beräknat förlossningsdatum. Det känns ju... som vanligt. Sätter åtminstone några kronor på att bebisen struntar blankt i planeringen och stannar inne ett tag till.

29 april 2011

FOTVÅRD VI MINNS

Saker man kan komma på att noja över så här i elfte timmen: Sina fötter. Jag menar, det är rätt stor risk att diverse förlossningspersonal kommer att se mina bara fötter på nära avstånd inom kort, va? Känns ju lite som att det hjälper föga att jag själv varit skonad från åsynen av dem ett tag nu med det i åtanke.

Problem 1: Mina fötter är så vanvårdade att tvååringen skakar på huvudet när han ser dem och säger "Oj, oj, oj. Tackass mamma. Foten gått sönne!" På den nivån.

Lösning 1: Akutvård av ovan nämnda fötter. Jag har hela kvällen på mig att fila och putsa och gudvetallt om jag vill.

Problem 2: Jag når inte riktigt dit.

Lösning 2: Fan vet.

Förra gången löste jag det här dilemmat genom att köpa skitfina randiga strumpor som jag envisades med att ha på mig under hela förlossningen. Det var smart. Men då var det ju midvinter och kallt. Nu bara: Tusen grader och sol.

Oh lord, LIVETS STORA BEKYMMER!
Jämt ska man behöva tampas med dem.

26 april 2011

EN LITEN VECKA...

... kvar till beräknad bebisankomst, och nu börjar det kännas åtminstone liiiite mer verkligt. Har till exempel packat en BB-väska. Eller nej, har tagit fram en väska och lagt ner söta bebiskläder i den, men inte så mycket mer. Vad är det nu igen man vill ha med sig till det där stället? Jag kommer bara på elektronik, typ olika sorters laddare och kameror och telefoner och sådant. Och nässpray. Känner att man kommer ganska långt på söta bebiskläder, elektronik och nässpray, men kanske inte riktigt hela vägen.

Farliga ostar och champagne?
Skulle kunna vara något.

13 april 2011

VECKA 37


Inne i den här magen ligger det en människa och är "redo att födas". Säger barnmorskan. Själv säger jag mest fortfarande LALALALA, det tror jag när jag märker det. Men ungen har i alla fall enligt uppgift lydigt lagt sig åt rätt håll, fixerat sig fast där och sjunkit ner lite lagom mycket och bara ÄR KLAR. Overkligt. Men coolt!

Beräknat födelsedatum är den 3 maj, men det vet vi ju alla att bebisar är lite so-so när det kommer till tidspassning. Jag tror den kommer bli försenad, men det är ju bara jag. Ni kanske tror annat.

Således: När föds den? Kille eller tjej? Och kommer han/hon att sova ordentligt på nätterna?

Man undrar ju.

30 mars 2011

LITE GNÄLL HÄR DÅRÅ

Eh, blir bebisar svinsura av att någon gör ultraljudsundersökning och mäter hur stora de är, eller? Den som bor inne i mig försöker sparka sig ut med en enorm frenesi för tillfället. Jag tolkar det som att han/hon är arg. Det är sådär bekvämt med arg bebis i magen. Andra saker som är sådär bekväma: Ha foglossning som värker lite hela tiden och feberont i kroppen.

Är ganska gnällig, dagen till ära.

Känns som en viktig grej att förmedla till världen.

Hej på er!

29 mars 2011

EXTRA ULTRALJUD

Hade jag inte varit en sådan urbota loser på att kolla på ultraljudsbilder så hade jag vetat om ungen i magen är en tjej eller kille nu.

Barnmorskan: - Nu kommer du nog att se könet om du tittar, så du vet.
Jag: - Okej, då blundar jag.
*Tjuvtittar ändå för att jag inte kan låta bli*
Barnmorskan: - Du tittar ju!
Jag: - Ja, fast jag fattar inte, så det räknas inte.

Jag har på riktigt ingen aning om vad jag såg. Det kan vara en tjej, det kan vara en kille, det kan vara en cykel. Ingen vet. (Jo, barnmorskan vet. Men hon skvallrade ju inte.)

Jag fick göra ett extra ultraljud lite hastigt och lustigt vid rutinkollen hos barnmorskan för att min mage inte växt något på de senaste veckorna. Det hann jag bli ganska nervös över de femton minutrarna som förflöt mellan det att hon sa åt mig att magen inte växt, och det att siffrorna från nya ultraljudet var inploppade i maskinen och uträkningarna gjorda. Nu är jag inte nervös längre, för siffrorna sa att allt var okej. Älska siffror! Verkar som om bebisen är aningens, aningens mindre bebis än genomsnittsungen, bara. Det kan den gärna få vara så länge den ligger där inne och mår bra i övrigt, känner jag.

24 mars 2011

SVULLEN HÄR SVULLEN DÄR

Jag vet inte om det är för att jag faktiskt är förkyld (är jag faktiskt förkyld?) och för att jag stått upp i en massa klassrum och haft föreläsningar i två dagar, eller om det är för att jag är gravid. Men jag börjar känna mig lite härligt svullen, plötsligt. I näsan (hej på dig, konstant nästäppa!). Och i fötterna (hej på dig, trånga skor!).

Svullen = inte min favoritkänsla i livet. Men jag antar att det var en tidsfråga.

På omfödersketräffen som jag var på för några veckor skulle förresten alla presentera sig lite snabbt. Det lät lite som ett AA-möte, fast för nässpray.

"Hej, jag heter Johanna, och jag missbrukar Otrivin."
"HEJ JOHANNA!"

Jag känner mig som en mycket stark människa som stått emot nässpraysträsket fram till nu. Jag menar, nu är det ju bara typ 40 dagar kvar på bebisräknaren. Det är väl ungefär samma tidsrymd som läkemedelsföretagen menar när de skriver "använd högst 10 dagar i följd" på nässpraysförpackningen?

Tänkte väl.

18 mars 2011

OM DET HÄR MED KLÄDER

Igår var jag på stan och provade lite kläder.
*infoga gärna alla världens svordomar här*
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VÄRLDEN? VA?
Det finns ju ingenting man kan ha på sig när man har en tjockmage som ser normalt ut!
Världen bara: Jo, storblommiga tunikor! Eller skitfula jeans med praktiska fickor överallt! Eller töntskjortor! Eller å, jag vet! Snickarbyxor!
Blir så himla less.
Vill inte köpa fula kläder.
Får inte på mig snygga kläder.
Måste ha linne + kofta alla dagar.
BUHU BUHU BUHU.

15 mars 2011

GRAVIDITETEN HITTILLS I SIFFROR

Antal veckor avklarade: 32 + 6.
Antal kilon påfläskade: 6.
Antal halsbrännetabletter uppätna: 260.
Antal flaskor flytande halsbränneäckelmedicin uppdruckna: 2.
Antal skostorlekar fötterna ökat än så länge: 0. (VICTORY!)
Antal gravidkläder inhandlade: 1 par byxor.
Antal bebissaker inhandlade: 3 klädesplagg.
Antal namnförslag på barnet: 2
Antal råa morötter jag känner ett behov av att äta varje dag: 2-5 (Guds godaste grönsak!)
Antal gånger min barnmorska frågat mig om jag verkligen kommer ihåg att äta mina järntabletter: 1000000.
Antal gånger jag svarat "jaha då!": 1000000.
Antal gånger jag egentligen menat "vid sporadiska tillfällen i alla fall": 1000000.
Antal gånger jag gnällt på hur jobbigt det är att ta på sig skorna: Oräkneligt, my friends. Oräkneligt.

VECKA 33

Har precis varit hos barnmorskan och bokat in mina sista tre besök innan beräknat bebisdatum. HOLY SHIT, tre besök? Det måste ju betyda att det inte är så himla extremlänge kvar innan bebis, antar jag. Kanske borde börja tänka på det där snart? Förlossning och sådant, menar jag. Jepp, borde jag nog. Skriver upp det på att-göra-listan, så får vi se vad som händer.

(Förmodligen: Ingenting.)

Den där att-göra-listan börjar bli rätt full med saker, annars. Den innehåller ohemula mängder grejer som jag av outgrundlig anledning fått för mig MÅSTE BLI KLARA innan bebisen kommer. Man kan tycka att jag borde fattat den här gången att bebis inte nödvändigtvis = total handlingsförlamning och noll chanser till att någonsin göra något igen. Att man till exempel kan "äta brunch", "göra müsli", "tapetsera", "tvätta" och "sitta på balkongen" även med bebis i huset. Men har jag fattat det? Nejdå. Tänker mig bebisdatumet som absolut deadline för allt istället. Så himla smart, jag.

8 mars 2011

KURIOSA

Det smäller i min rygg på nätterna. Eller var det nu är det smäller. Bäckenet? I alla fall: Det smäller. När jag vrider på mig och vänder sida. Lite glad att det låter värre än det känns, för det låter faktiskt ganska otrevligt.

28 februari 2011

OM DET HÄR MED VAGN

Fick en fråga från Malin om hur vi tänker göra med vagn när bébe nr 2 tittar ut, och det må jag säga är en mycket, mycket bra fråga. Vi vet inte! När Rufus var liten knodd hade vi honom i den finaste retroliggvagnen på jorden, och allt var frid och fröjd. Nu för tiden har vi Rufus i sulky. Han går själv vid festliga tillfällen - men älskar sin vagn. Sitter helst där och göttar sig om han får välja, och om jag ska gissa så tänker han tycka så ett tag till. Dessutom är han för liten och oberäknelig för att jag ska känna mig speciellt bekväm med att han ska lattja runt själv på Hornsgatan på väg till och från dagis under tiden jag släpar på en fin retroliggvagn med bebis i framåt våren. Vem vet om han får syn på en festlig BULANGS! eller BANNBIIIL! eller så som han vill slänga sig framför helt plötsligt. Mina nerver!

Således uppenbarar sig frågan: Hur gör man med vagnfrågan? Skaffar man 1. En ståbräda till sin fina liggvagn och hoppas på att tvååringen ska vilja stå på den? Känns ju billigt, men egentligen inte särskilt praktiskt, för jag känner på mig att tvååringen ändå inte kommer vilja stå där. Han kommer vilja åka vagn. Eller köper man 2. En syskonvagn med en ligginsats och en sittinsats, där båda kidsen får plats? Känns kanske mer praktiskt, men också väldigt dyrt. Och stort och otympligt! Värsta vrålåket att släpa omkring på. Eller tänker man 3. Att man ska komma på en lösning på problemet senare och skjuter upp hela vagnfrågan på framtiden?

Hittills kör jag mycket hårt på alternativ 3. Funkar fint!

Har tänkt ut en listig strategi, dock. Om vi nu inte slår till på en syskonvagn, alltså. Borde man inte kunna stoppa lillungen i bärsele/bärsjal/whatever och ta med sulkyn till tvååringen när man hämtar och lämnar på dagis i alla fall? Då är tvååringen som tröttast och mest vagnsugen, och bében lätt som en fjäder och märks knappt när man bär på honom/henne. Ja? Nej? Förstår visserligen inte hur man gör när man klär på en trilskande tvååring ytterkläder med en bébe på magen, men hey! Det förstår jag ju inte hur man gör med bében inne i magen heller, och ändå har jag ju lyckats komma hem varenda dag hittills. Plus att det ju är vår när bében kommer. Då trilskas inte tvååringar längre, för då har de vårkänslor och är lyckliga och medgörliga hela tiden. Visst?

Bra, fint, vi säger så.

(Och med hela detta inlägg vill jag egentligen säga: Shoot! Berätta hur ni gjorde dårå, schyssta?)

VECKA 31



Klämde in mig själv i ett provrum för att prova nya underkläder i helgen och konstaterade snabbt att jaha, ja. Nu börjar det se lite skrämmande ut, det här. Undrar när ben och fötter ska börja svullna sådär snyggt så jag inte kan ha skor? Jag hoppas på SEN, när det inte är midvinter längre.

21 februari 2011

SKÖTBORD, SKÖTBORD PÅ BADKARET DÄR

Stressat preggo undrar: Vad tycker vi om sådana där skötbord som man sätter fast på badkaret? Funkar sådana? Eller är det kanske bättre att borra läskiga hål i badrumskakelväggen och hänga upp ett väggmonterat? Har insett att vi ska ha en ny bebis ganska snart* och plötsligt börjat snöa in på Praktiska Saker Som Måste Fixas**. Mkt, mkt tidskrävande fas.

*Nej, det är kanske inte "ganska snart" egentligen, men jag är på mitt mest stressade humör, okej?
** Och ja, jag vet att man kanske inte "behöver" fixa skötbord innan. Eller ens behöver ett skötbord. Men jag är på mitt mest stressade humör, okej? JAG MÅSTE HA ETT! Och det finns ingen golvyta kvar i badrummet. PANIKEN! PANIKEN!

10 februari 2011

VECKA 29

Var hos barnmorskan idag, och från och med nu trappas besöken där upp från var fjärde vecka till varannan. Allt såg bra ut. Riverdancebarnet sparkade barnmorskan i handen. Och på den där hjärtljudmätargrejen. TJONG, sa det. Tyckte jag var lite roligt. Och magen växte enligt kurvan, och hjärtljuden lät fina, och blodsockret (mitt) var bra och blodtrycket (också mitt) var lagom lågt, och jag blev strängeligen tillsagd att inte lyfta så mycket som en sko när vi flyttar i helgen. Vi får se hur det går med det.

Konstigaste grejen bara - det där sticket de gör i fingret på en för att mäta blodsockret? Det är ju bara ett litet fånigt stick. Känns ju knappt. Varför blir fingerspetsen så sabla öm av det? Har varit handikappad hela dagen, varje gång långfingret nuddat tangentbordet så bara AJE, DET GÖR ONT!! Minns det från efter förlossningen med Rufus också, att det nästan ondaste efteråt (eller okej, nu ljög jag som en häst travar, men en av sakerna som gjorde sjukt ont efteråt) var på stället där nålen i handen hade suttit. Så himla löjligt. Jag föraktar mina händers smärttröskel.