ORO ÄR MIN ARVEDEL

Jag oroar mig förvånansvärt mycket nu för tiden.
Lite över att jag hittat på hela graviditeten.
Att jag nog inte är gravid. Att det nog inte var något plus på stickan, trots allt. Och att de få symtom jag kan stoltsera med lika väl kan komma från en läskig sjukdom, säg cancer, istället.
Men mest oroar jag mig ändå för missfall.

- Jag vill inte att Turtle ska ångra sig!
- Nej. Men OM Turtle ångrar sig så är det inte så mycket vi kan göra. Då får vi göra en ny.
- Men jag gillar Turtle! Jag vill inte ha någon ny!
- Nej, men...
- Turtles återkomst. Du hör ju! En dålig uppföljare.
- Uppföljare kan vara bra.
- Hmpf.

Kan någon snabbspola fram tiden, bitte.
Jag vill ha mage och frisk Turtle och rosor på kinderna.

VECKA NIO

Och Turtle är nästan 3 centimeter lång.
Sjukt imponerande storlek, enas vi om.

- Som en groda!
- Äh, grodor är ju mycket större.
- Nej, men en sådan där liten groda, som man hittar när man gräver. Du vet, när man gräver ner en flaggstång, typ. Då hittar man små, små grodor som hoppar. Så stor!

JAKTEN PÅ JÄRN

Jag har skaffat mig ett nytt mål med livet.
Håll i hatten, det är väldigt avancerat.
Nytt mål med livet: Äta järn.
Jag har hört att gravida lätt får järnbrist.
Järnbrist gör människan extra trött.
Extra trött är inte vad jag behöver just nu.
Alltså springer jag land och rike runt på jakt efter allt som har järn i sig.
Min favorit hittills är jordgubbar. Också väldigt inne på torkade aprikoser. Och persilja.
Jag kommer bli bästis med snubbarna på Hötorget inom kort.
Somnar med deras mantra på repeat i huvudet:
Extra söta fina gubbar, 2 för 30!
Med det här järnintaget är jag snart pigg som en mört igen.
Watch me.

MMM... BEBISKLÄDER

Igår följde jag med min kollega in på Lindex barnavdelning.
Big misstake.
BIG.
Huge!
Jag kommer vara tvungen att sitta på mina egna händer i sju månader framöver, annars kommer jag att börja attackköpa små söta bebiskläder med retromönster på vilken sekund som helst. Jag ber också till högre makter att jag inte ska komma på att Tradera är helt smockat med fynd till en liten person. Jag vet vad som kommer hända samma sekund som jag kommer på det. Traderaträsket är ett träsk jag är väl förtrogen med. Det är svårt att sätta ord på allt det onda som hänt mig (Läs: Min plånbok) på Tradera. Men vi kan säga så här: Traderaträsket är ett mörkt, mörkt ställe som jag aldrig mer vill hamna i.

BRA TÄNKT

Märkligt hur kortsiktigt jag lyckas tänka på den här preggo-perioden.
Ser den som ett slags sommarprojekt.
Tänker supersmarta tankar i stil med:
Nä, men jag kommer nog inte behöva så mycket preggo-kläder. Det är ju ändå sommar, då kan jag nog ha ganska mycket av mina vanliga sommarkläder. Klänningar och sånt.
SWOP, sa det.
Och så var september, oktober, november, december och små delar av januari raderade ur mitt medvetande.
Min mirakelgraviditet ska tydligen bara vara över sommaren.
Alternativt ska klimatförändringarna alla pratar om verkligen gå bananas i år.
Sommarklänning och bara ben fram till jul.
Också en plan.

TJOCKÅNGESTEN ANFALLER

Å nej, here comes the tjockångest.
Känner mig lite som Gollum, ful och läskig i ett hörn med en chipspåse i näven.
Som väser när någon kommer i närheten och försöker ta den ifrån mig.
My precious. MY PREEEECIOUS!
Får lite smått panik av det här beteendet.

– Jag bara äter ju HELA tiden!
– Men du äter ju för två.
– Käften. Jag är äcklig.
– Är du inte. Du är rolig. Och söt.

Jag måste ta mig ett allvarligt snack med Turtle å det snaraste.
Han/hon verkar inte så hemma på det här med näringslära.
Fast jag träget försöker tala om att det är bättre med en morot så får jag inget gensvar.
- Pah! Morötter är för töntar. Släng hit chipsen.
Så säger Turtle och ger fingret åt min morot.
Det är en ohyfsad unge man bär på.

VECKA ÅTTA

Och Turtle är stor som ett krusbär.
Livmodern som en grapefrukt.
Och själv är jag väldigt inne på tema: Mat.
Som ni märker.

FESTMETODEN

Jag har fyra stora fester att fejka på innan jag har passerat den magiska vecka 12 och tycker att det känns okej att berätta för folk och fä att jag är gravid. Folk och fä = jobbet. Tyvärr för mig är 3 av 4 fester jobbrelaterade. Tough luck.

Ikväll har jag i alla fall avverkat en av dem. Och dra på trissor! Det GÅR alltså att sitta med ett vinglas i handen en hel kväll utan att dricka ur det. Intressant upplevelse. Jag skriver upp det på listan över saker jag ska komma ihåg till en annan dag.

Nästa fest i raden har tema ost och vin.

Känn spänningen!

Hur ska hon lyckas fejka det här?

Ingen vet.

Allra minst hon själv.

SISTA CHANSEN

Jag känner att jag är på väg in i en ny fas när det gäller hang ups.
Hittills har jag haft följande hang ups i den här graviditeten:

Jag är gravid! Måste skaffa tvättmaskin.
Jag är gravid! Måste byta lägenhet.
Jag är gravid! Måste läsa på.

Nu känner jag att jag är på väg in i fasen Jag är gravid! Snart är det för sent!
Den här tanken kan dyka upp i de mest oväntade sammanhang. Till exempel när jag ser nagellack i grälla färger. (Bäst jag köper ett illrosa nagellack. Snart är det för sent.) När jag ser ett café som serverar brunch. (Bäst jag äter brunch. Snart är det för sent.) När jag hör om folk som ska åka utomlands. (Bäst jag köper en flygbiljett till var som helst. Snart är det för sent.) När jag ser någon med fin frisyr. (Gud, måste klippa mig. Snart är det för sent.) Högt och lågt, mina vänner. Högt och lågt.

Oklart när de här tankarna började nästla sig in i min hjärna. I vanliga fall upptas nämligen samma hjärna med bilder av mammor som mycket väl kan ha illrosa nagellack, äta brunch, resa och ha fin frisyr. De kanske inte ägnar ALL sin tid åt ovanstående, men aldrig mer i livet? Nope. Så har jag inte sett det.

Jag tycker vi enas om att Jag är gravid! Snart är det för sent! bara är en fas.
Lite som illamående eller trötthet.
Och allting annat som har med graviditet att göra.

MIN BÄSTA VRAKKOMPIS

Det finaste är när ens preggokompis ringer på väg hem från jobbet.

- Hej. Hur är läget?
- Jag är trött. Chockerande nog.
- Jag med. Men jag tänkte att vi kanske kunde vara trötta tillsammans?
- Deal! Får man ha mjukisbyxor och sitta som ett vrak i soffan?
- Man får inte. Man måste.

Och nu har vi suttit här i tre timmar och varit vrak i soffan.
Det var väldigt fint.
Värt en tår eller sju nu när man tänker på det.

OCH TRÖTT ÄR JAG OCKSÅ

Jag är på mitt allra lipigaste humör. Nyss grät jag lite för att vi bor i en tvåa och det inte finns något barnvagnsförråd i huset. Det betyder (tycker jag) att man är så illa tvungen att ställa den blivande barnvagnen i trappuppgången. Det betyder (tycker min kille) att man är så illa tvungen att ställa den blivande barnvagnen i köket.

I köket!
Jomenvisst.
Där har man knivar och kastruller och tallrikar.
MÖJLIGTVIS en ful kaffekokare och en sodastreamer.
Men där går gränsen.
Barnvagnar göra sig icke besvär.

- Jag vägrar ha en barnvagn i köket.
- Men jag vägrar ha en barnvagn i trappuppgången.
- Fast jag tror inte du lyssnar riktigt nu: Jag VÄGRAR alltså att ha en barnvagn i köket.
- Men det är OLAGLIGT att ha barnvagnar i trappuppgången.
- Det är olagligt att ladda ner film också. Och det har aldrig stoppat dig.
- Poäng. Men det blir i alla fall ingen barnvagn i trappuppgången.

Jag kan inte med ord beskriva hur besvärligt det här känns. Man fattar ju precis hur det kommer sluta. Där kommer jag att stå med råttfärgat hår och steka falukorv i mitt anletes svett. Och just när jag ska vända mig för att göda Turtle kommer jag att snubbla på barnvagnen och slå huvudet i klinkersgolvet, få en kniv i strupen och döden dö. Och jag vill inte dö! Det är bara därför jag gråter.

DÄR FICK JAG TILL DET

Idag har två till mig mycket närstående mammor hintat om att det är tid för oss att skaffa barn.
Den ena subtilt: Är det kanske inte dags för er att skaffa barn snart?
Den andra som vanligt helt utan skam i kroppen: SKAFFA BARN, SKAFFA BARN, SKAFFA BAAAAARN!

Vid båda tillfällena stoppade jag snabbt en knytnäve i munnen och mumlade något vagt som förmodligen lät ungefär som GNUÖÖÖHJGTKÖ.

Effektivt.
Verkar inte det minsta underligt.
Ni borde testa.

VECKA SJU

- Kolla! Nu är jag i vecka sju. Då är Turtle så häääär stor.
- Hmm. Som en Kasta Gris-gris!

ATT SOVA PÅ TOA

Det är när man känner för att hälla iskallt vatten i ansiktet och nypa sig själv med små klädnypor i kinderna upprepade gånger för att ens hålla sig vaken vid skrivbordet som man inser att det rent teoretiskt kan stämma. Det där med onormal trötthet.

Min preggokompis tjuvsover på toaletten på sitt jobb.
Varje gång hon går och kissar vilar hon huvudet i händerna och sover middag i några minuter.

Jag brukar tänka på det när ögonlocken klipper som värst.
Att toaletten finns där.
Som en sista utväg.

VECKA VAD, SA DU?

Jag är rätt säker på matte.
Trodde jag.
Tills jag blev gravid.
Och skulle börja räkna veckor.
MY GOD, komplicerade grejer det här!

Nätet säger: Du är i vecka 7.
Kerstin säger: Nej, du är i vecka 6.
Jag säger: WTF!

Nätet eller Kerstin?
Vem ska man tro på, tro på, tro på här?
Det känns mycket mer 2008 att förlita sig på nätet.
Plus att vecka 7 är så vansinnigt mycket coolare än vecka 6.
Men ändå: Kerstin verkar kunna sin sak.
Tricky, very tricky indeed.

RECEPT PÅ EN LYCKAD KVÄLL

Du behöver:
En lägenhet på 56 kvadratmeter.
En gravid kvinna.
En man som just slutat röka för att han ska bli pappa.

Gör så här:
Placera den gravida kvinnan i lägenheten.
Släng in en näve hormoner, några ton trötthet och ett blodsocker som leker fritt fall en gång i sekunden.
Tillsätt mannen.
Krydda med uselt humör och manisk nikotinabstinens.
Smaka av med lite obalans.

Klart!
Kom gärna och hälsa på om du vågar.

JA JA JA JA JA, JAG FATTAR

Det är nästan smärtsamt hur rätt jag har jämt.
Kerstin var en person i respektabel ålder som mer än gärna får säga så ja så ja lilla gumman till mig multipla gånger utan att jag tänker bli arg och sparka henne på ett enda smalben.
Fast kanske kommer jag att göra tusen nålar på henne lite då och då.
Till exempel om hon pratar mer om missfall.
Det gjorde hon väldigt mycket idag.

- Bla bla bla JÄTTEVANLIGT bla bla bla NORMALT bla bla bla HÄNDER JÄMT bla bla bla 25% AV ALLA GRAVIDITETER bla bla bla SUPERVANLIGT.

Till slut var jag tvungen att påminna Kerstin om att det fanns 75 andra procent att fokusera på också.
Och att jag gillar de procenten mer.
Det gör Kerstin också, sa hon.
Så det slutade lyckligt ändå.

FEED ME, FEED ME, FEED ME

Note to self: Om du har tänkt att ägna lunchen åt att träna (och visserligen äta lite efteråt) kan det vara smart att ha en back up plan som innehåller väldigt många mellanmål att ta till framåt eftermiddagen. Annars händer det så lätt att du käkar upp en medresenär eller sju på tunnelbanan hem.

MAMA MIA

Så var det gjort. Med darrande hand lyfte jag slutligen på telefonluren och ringde till Mama Mia på söder och talade om för dem hur landet låg. Det var lätt. Kunde jag ju räknat ut.

I morgon ska jag på informationsmöte hos min blivande barnmorska.

Hon ska säga: Det är dåligt att knarka och dricka sprit.
Jag ska säga: No shit, sherlock.

Det enda jag vet om min blivande barnmorska hittills är att hon heter Kerstin. Kerstin är ett bra namn. Kerstin känns som en person i respektabel ålder som kan säga så ja, så ja lilla gumman utan att man blir förbannad och vill sparka henne på smalbenen. Hade varit en helt annan grej om hon hade hetat Vanessa. Eller Lindiz. För att inte tala om Metalhammer.

VECKANS ROOKIE PÅ MVC

Jag måste ringa och skriva in mig på en mödravårdscentral. Det känns orimligt stort och svårt och svajigt. Oklart varför. Jag beter mig som om jag aldrig ringt ett telefonsamtal förut. Kommer dragandes med klassiska undanflykter i stil med "Men jag kan ju inte numret!" och annat likvärdigt nonsens. Jag önskar jag bodde på landet där det bara fanns en mödravårdscentral att välja på. Inte här, där det finns en ziljard olika alternativ. Hur ska jag veta vilken som är bäst? Va? Va? Va?

Oroar mig också mycket för att låta fel när jag väl gör slag i saken.

Osäker: - Eh, hej? Jag tror jag är med barn. Eller jag vet inte. Men kanske. Typ. Väl?
Äppelkäck: - Hejsan svejsan på dejsan! Jag har ett liv som gror i min livmoder! LIVETS MIRAKEL!
Övercool: - YO, BIATCH! Skriv in mig. Jag är på smällen.
Livrädd: - Hjälp mig, rädda mig, gör något! Jag kissade på en sticka och det blev PLUS och jag vet inte hur man gööööör!

Risken för att just jag ska bli utnämnd till Veckans Rookie på mödravårdscentralen känns överhängande stor. Förmodligen (nästan absolut säkert) kommer de att hänga upp mitt foto på anslagstavlan i fikarummet och hånskrattandes kasta pil på det. Så himla jobbigt när det händer.

DISCLAIMER

Oh no.
Omedelbar ångestattack.
Jag framstår ju som att jag:
1. I vanliga fall super som ett svin på Gondolen alla dagar i veckan och har som fritidsintresse att tugga i mig stora mängder knark.
OCH
2. Upplever det som en otroligt jobbig grej att behöva avstå från alkohol och dra ner på mitt überfestliga leverne.
Så kan vi inte ha det.
Det är fult att ljuga.
Låt oss klargöra en sak från början här:
Jag är en knarkintolerant tönt som gillar att sova och dricka saft och vattna mina blommor.
Som gjord för att vara preggo.

Det var bara det.

PREGNANT WOMAN COMING THROUGH

Och så har det då hänt.
Jag har beställt en " alkoholfri drink, som gärna ser ut som en vanlig festlig drink" för första gången i livet.
Oh dear.
Vart är världen på väg?
Men den var god. Det var passionsfrukt i den. Allt som har passionsfrukt i sig är gott.
Plus att jag fick känna mig väldigt gravid på Gondolen.
Inte varje dag man får det.
Det var nästan så jag började spontanvagga och preggopusta mig fram mellan borden av bara farten.

SÅ STRYKER VI RUFUS

I flera års tid har vi pratat om namn på våra framtida barn.
Tjejnamn är lätt. Där har vi en lång lista med namn vi båda kan tänka oss.
Killnamn däremot.
Tjena.

- Men RUFUS då?
- Fint. På en hund.
- Äh, människor heter Rufus.
- Ungefär EN människa heter Rufus. Det är Rufus Wainwright. Sedan är resten av Rufusarna hundar och andra sorters djur.
- Du ljuger.
- Gör jag inte. Vi bildgooglar då.

Tre sekunder senare har vi googlat fram bilder på tio olika Rufusar.
Den ena är Rufus Wainwright.
De andra är tre hundar, en B-ponny, två katter och tre får.
Och så var vi tillbaka på ruta ett igen.

VECKA SEX

Saxat från Vårdguiden, min nya drog i tillvaron:
”I vecka 6 är fostret ungefär 7 mm långt.”
Jag måttar med tummen och pekfingret mot pojkvännen.

- Titta! Så här stor är Turtle nu!
- Mmm. Det är ungefär lika stort som en medelstor vårta. När man tänker på det.

Jag känner att vi måste jobba lite på att hitta mer kärleksfulla jämförelser.
Känns liiite svårt att knyta an till en medelstor vårta.
Lite.

SÄG CHEEEESE!

Jaha, och nu har jag läst en massa gravidbloggar också. Tveksamt om internet är bra för mig. Finns det några rekommendationer om det på Vårdguiden? "Vid graviditet, försök att inte överdosera internetanvändandet. Det kan vara bra att dra gränsen vid 1 timme om dagen." Det finns ju rekommendationer om väldigt mycket annat har jag märkt. Huvudvärkstabletter och allergimedicin, till exempel. Synd för mig i dessa pollentider.

Men hur som helst.
Jag har en gravidbloggspaning på lut.
En tydlig trend är att de som skriver gravidbloggar frekvent använder sig av följande ord:

Livets mirakel
Omvälvande
Söta
Kärlek
Livet som gror
Finaste
Känslor
Älskade

Det här gör mig lite rädd.
Det verkar finnas en oroväckande stark koppling mellan att 1. Bli gravid och 2. Bli cheesy.
Jag vill helst inte bli cheesy in public. Jag tror eventuellt att jag är lite allergisk mot cheesy. Och det ställer onekligen till en hel del problem rent mentalt. Plötsligt ligger jag väl där på ultraljudet och yrar om "LIVETS MIRAKEL" och bölar som om jag aldrig sett någon morgondag. Fast jag hade tänkt att vara coolt avslappnad och ha självdistans. Fan.

FRÄCKA CRAVINGS

Okej, nu har jag läst jättemycket om graviditet på nätet.
Det står samma sak överallt, men jag tänker att det inte kan skada att repetera.
Just nu är jag mest inne på olika gravidsymtom och när de förväntas inträffa.
Jag har inte så många ännu.

Jag ser mest fram emot fräcka cravings och det här med att äta typ varje timme. Resten av symtomen verkar inte så roliga, men att få äta varje timme har jag drömt om stora delar av mitt liv. Finally har jag nått fram till dagen då jag kan göra det utan att skämmas (lika mycket).

Min pojkvän ser också fram emot det här med fräcka cravings. Varje dag när jag kommer hem frågar han med hopp i rösten:

- Har du fått några cravings än? Jag kan fixa en drickaflaska med bearnaisesås åt dig som du kan ha bredvid sängen om du vill.

Än så länge låter drickaflaska med bearnaisesås ungefär som det äckligaste jag har hört talas om. Men jag lever på hoppet. Förstå hur roligt det skulle vara om man vaknade mitt i natten och bara: "Nä, men om man skulle ta sig en slurk bea innan man somnar om? Det verkar härligt."

INSTÄLLD PÅ SÖMN

Så sent som i förra veckan himlade jag med ögonen åt preggo-vännen när hon gäspade framåt sju på kvällen. Tyckte hon verkade ganska klen.

- Pah! Det där handlar säkert bara om inställning. Min inställning är att jag ska vara pigg under hela graviditeten. Och inte ska jag må illa heller. Watch me.

Ser ni någon på stan som är i full färd med att äta upp sin hatt så kan ni ju komma fram och säga hej.
Eller, vänta!
Skrev jag "på stan"?
Läs hellre "i sängen".
Vilda hästar kommer inte att kunna släpa mig därifrån.

KLART PREGGOT SKA HA EN TVÄTTMASKIN

Jag ägnar väldigt mycket tid åt att tänka på den här graviditeten.
Problemet är bara att det är så väldigt många tankegångar som får mig att flippa ur av overklighet, börja flacka sinnessjukt med blicken och skratta gällt och hysteriskt för mig själv i ett hörn. Det är inte ett så socialt accepterat beteende har jag märkt.

Här är en lista på ord jag inte kan koppla ihop med mig själv:

Mamma
Barn
Bebis
Förälder
Dotter
Son

Alltså lägger jag all min energi på att tänka på skötbord och tvättmaskiner. Skötbord och tvättmaskiner kan jag greppa. Skötbord och tvättmaskiner känns som en semester i parken i jämförelse. Skötbord och tvättmaskiner is the shit.

Idag har jag kollat upp ungefär tjugotre olika varianter av tvättmaskiner som skulle kunna rymmas på vårt badrum i vår tvåa (som vi inte har för avsikt att flytta ifrån på ett tag). Helst vill jag ha en sådan med tvätt och torktumlare i SAMMA tvättmaskinsstora maskin. Jag visste inte att det fanns sådana förrän idag. Nu känner jag att mitt liv inte kan bli komplett utan en. Jag menar, har ni någonsin hört om något så genialt? Tvättmaskin och torktumlare i ett! Kanske är det så att man inte kan få en bebERROR! om man inte har en sådan. Mycket talar just nu för det.

Imorgon tänker jag börja reka bland skötbord.
Kan knappt bärga mig.

DRAMATEN NÄSTA

Nämen, alltså.
Om jag skulle ta och söka in på scenskolan?
Har precis avklarat en tjejmiddag utan att:
1. Försäga mig. Eller 2. Bli avslöjad.
Är extremt nöjd med mig själv, men längtar mig ändå vansinnig efter att få berätta.
V.A.N.S.I.N.N.I.G, sa jag.

I mitt dramaqueen-tillstånd finns det inga gränser för hur pompöst själva avslöjandet kan komma att bli. I synnerhet när det gäller min familj. Tänk er ett flygplan som (till synes av en slump) kör förbi över huset när vi sitter i trädgården. Bakom flygplanet en sådan där banderoll som skriker ut budskapet över himlen. Eller å! Kanske kan man skriva det man vill ha sagt i meterstora bokstäver av sten på marken, och tvinga upp familjen i flyplanet istället? Så ser de alltihop från ovan? ELLER! Man kanske kan be Zlatan berätta det i direktsändning från fotbolls-EM? Typ så här:

Sportjournalist: - Zlatan, vad kan du säga om första halvlek?
Och Zlatan bara: - Naaaaj, vad är en halvlek att snacka om? Jag har en annan cool grej att meddela. Definitivt Preggo är på smällen.

Som jag ser det: Möjligheterna är oändliga.

TÅLAMODET PERSONIFIERAT

Okej.
Nu har jag vetat om att jag är gravid i fem dagar.
Ska jag inte få några fräcka gravidsymtom snart?
En liten craving eller två?
Och/Eller en bebis?

HIMLA HEMLO

Det här med att hålla preggo-grejen hemlig, alltså. Gosse, vilket heltidsjobb det är!
Inte nog med att man vill ställa sig på första bästa bergstopp och skrika ut beskedet till alla (funderar på att silvertejpa munnen på mig själv inom kort och inte rycka bort tejpen förrän till midsommar, ungefär.)
Nej, nu har det blivit sommar också.
Tack för det.
I varje hörn lurar en uteservering, i varje park en picknick.
Det blir med ens obehagligt tydligt hur ofta det är någon form av alkoholhaltiga drycker inblandade när man umgås med folk.
Och undanflykterna skriker LIAR LIAR PANTS ON FIRE lång väg.

Nej, jag går på penicillin. Yeah right.
Nej tack, jag tar gärna vatten. Säkert.
Nej, jag kör ikväll. Varför skulle jag?

Kan lika gärna tatuera in PREGGO i pannan.

HEJ HEJ, HEMSKT MYCKET HEJ

Även ett tröghuvud har sina ljusa stunder.
För en sekund eller två händer det att jag faktiskt förstår att jag är preggo på allvar.
Det är sjukt lyckligt.
Och sjukt läskigt.
Även ett tröghuvud som jag inser nämligen också i dessa sekunder att allt kan hända när det kommer till avlandet av barn (och hockey, of course).

Jag har typ varit gravid i fem minuter hittills. Jag veeeeet att jag inte borde ropa hej och börja planera för kidets gymnasieval ännu. Men WTF, vad ska man göra då? Vänta i hundratolv veckor på att missfallsrisken ska vara nästan över innan man börjar förlika sig med tanken på att graviteten är på riktigt? Går ju inte.

Tror jag utgår från att det här ska gå som en dans istället.
Det är kul att ropa hej.

MIN TURTLE

Är i behov av ett arbetsnamn.
Knyttet är upptaget av min bästa preggokompis.
Skruttet kändes därför naturligt i sammanhanget.
Men ärligt, Skruttet?
Jag känner ett behov av att vara tuffare än så.

Tänker: Turtle.

Preggokompisen bara suckar.
- Så din första association från TUFF går direkt till TURTLE?

Just så.

EN ANING TRÖG I HUVUDET

Har ohyggligt svårt att förstå det här. Fast Projekt Bli På Smällen har varit ett mycket välplanerat projekt kan jag ändå inte få in det där plustecknets budskap i skallen. Och till råga på allt har det visat sig att killen är minst lika trög. Följdaktligen tillbringar vi hela kvällarna med att nöta in budskapet i våra skallar.

Man kan få in ordet gravid i de mest oväntade resonemang har jag märkt.

"Eftersom jag är gravid vill jag gärna ha datorn nu."
"Nu när du är gravid kanske du kan plocka ur diskmaskinen?"
"Ey, preggo! Vad ska vi äta?"
"Jag tror jag känner en craving! Ge din gravida kvinna en godis för helvidde!"
"Som gravid känner jag att det är viktigt att blixten på min kamera fungerar som den ska".

Det funkar sådär.
Byt ut ordet "gravid" i ovanstående meningar mot "Liten gullig hund från yttre rymden" eller "Muterad morot" om ni vill.
Känns ungefär lika sannolikt.

ATT KISSA PÅ EN STICKA

I fredags kissade jag på en sticka.
Inte varje dag man gör det.
Lite för att det är en ganska konstig grej att kissa på en sticka.
Och mycket för att det finns en liten, liten möjlighet att stickan ska visa sig vara en dramaqueen och gasta saker i stil med GRAVID! PREGGO! BULLE I UGNEN! till en mitt på blanka morgonen. Jag menar, det finns ju gränser för vad en hjärna klara av att hantera vid den tidpunkten.

Märkligt vad en sticka kan göra med människan ändå.

När plustecknet hade blivit tydligt i rutan tänkte jag följande tankar (i inbördes ordning):

1. Så där ser ett plustecken faktiskt ut.
2. Väl?
3. Jo. Det är ett plus. Två korsade streck = ett plus.
4. OHMYGODOHMYGODOHMYGOD!
5. Fast jag visste ju det nästan redan.
6. OHMYGODOHMYGODOHMYGOD!
7. Jag måste borsta tänderna.
8. En bebis! I mig! JAG ÄR SÅ SJUKT FERTIL!
9. För det var väl verkligen ett plus på stickan?
10. Var är min kille?

Och så snubblade jag ut till köket, hittade killen, tvingade honom att kontrollera så att plustecknet verkligen var ett plus, hoppade exalterat upp och ner, fnittrade en aning hysteriskt.

Sedan la vi oss i soffan och hyperventilerade en stund.
Och här är jag nu.
Med både blogg och bebis to be.
Sällan har ni sett mig nöjdare.