I fredags kissade jag på en sticka.
Inte varje dag man gör det.
Lite för att det är en ganska konstig grej att kissa på en sticka.
Och mycket för att det finns en liten, liten möjlighet att stickan ska visa sig vara en dramaqueen och gasta saker i stil med GRAVID! PREGGO! BULLE I UGNEN! till en mitt på blanka morgonen. Jag menar, det finns ju gränser för vad en hjärna klara av att hantera vid den tidpunkten.
Märkligt vad en sticka kan göra med människan ändå.
När plustecknet hade blivit tydligt i rutan tänkte jag följande tankar (i inbördes ordning):
1. Så där ser ett plustecken faktiskt ut.
2. Väl?
3. Jo. Det är ett plus. Två korsade streck = ett plus.
4. OHMYGODOHMYGODOHMYGOD!
5. Fast jag visste ju det nästan redan.
6. OHMYGODOHMYGODOHMYGOD!
7. Jag måste borsta tänderna.
8. En bebis! I mig! JAG ÄR SÅ SJUKT FERTIL!
9. För det var väl verkligen ett plus på stickan?
10. Var är min kille?
Och så snubblade jag ut till köket, hittade killen, tvingade honom att kontrollera så att plustecknet verkligen var ett plus, hoppade exalterat upp och ner, fnittrade en aning hysteriskt.
Sedan la vi oss i soffan och hyperventilerade en stund.
Och här är jag nu.
Med både blogg och bebis to be.
Sällan har ni sett mig nöjdare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag vet precis. Det är så sjukt galet coolt! Grattis!
Hittade just hit! Grymt rolig blogg än så länge! Du har en lycklig läsare!
Grattis grattis! Precis som Pia fann jag dig just och ser fram emot att dela resan mot bebis med dig.
Japp, man blir ju skadad i huvudet när man inser att det är ett plus på stickan... ett riktigt plus. Jag kissade på min sticka, gick och duschade och glömde bort den. Efter duschen skulle jag mest ta den och slänga i papperskorgen... men... där är ju...?... ja ett plus... asså va? Nä vadå? SHIT!!!!!!!!!!!!!! Hur fan gick detta till???!!?? Vi har ju bara försökt i 1 månad?!?!? Fattade inte förrän det typ kom en liten gravidmage... och när han började sparka (yes, en liten pojke!) nu ärj ag i v. 24 :D
Lycka till!!!
Tack söta ni!
Och ha, Alexandra, jag fattar inte hur du kunde ha sinnesro nog att gå och duscha mitt i alltihop. Jag satt typ och glodde på den där stickan tills ögonen höll på att poppa ur skallen på mig. Lyllos dig som redan är i vecka 24...
Skicka en kommentar