KAOSHISTORIERNA

Mina vänner är så fina så jag blir tårögd.
Under veckan som gått har jag besökt en hel hop med småbarnsföräldrar.
De har berättat om sina graviditeter och de första veckorna med första bebisen.
Här är vad de INTE sagt:
- Allt var perfekt. När ungen kom visste vi exakt hur vi skulle reagera. Det var ljuvligt.
Här är vad de har sagt:
- Allt var kaos. När ungen kom visste vi inte ett skit. Det var ljuvligt ändå, fast väldigt hemskt också.
Jag blir helt lycklig när jag hör dem.
Kaoshistorier är mina bästa historier.
Ge mig mer panik i rulltrappor, sammanbrott över fel slags filtar i vagnen, ångestattacker över att socialen ska komma och ta bebisen och blöjbytesinkompetens!
Det är den bästa terapin jag provat.
För om mina numera så sansade och balanserade proffsföräldrarkompisar betedde sig så där kan man ju andas ut för evigt. Det finns en liten, mikroskopisk chans att vi också kommer att fatta hur man gör så småningom.
Efter kaoset.