En väldigt rolig reaktion jag mötts av på sistone:
Jag:
- Jag hoppas bara att bebisen stannar inne lite till, så jag slipper föda när jag är nere i Småland och firar jul.
Random person:
- Ja, det förstår jag VERKLIGEN. Men... Det finns väl något sjukhus där också?
Lustigt att det skulle komma upp, alltså! I Småland kör nämligen alla på old school-varianten. När värkarna kommer igång drar pigan igång vedspisen och börjar koka vatten. Sedan plockar hon fram de rena handdukarna (sparade enkom för detta tillfälle) och kör ut allt mansfolk ur huset. Sedan ligger man på en fäll framför brasan och föder sitt barn. Blir det några komplikationer får man sända efter doktorn med häst och vagn. Det är alltid snöstorm då, så det tar skitlång tid för doktorn att komma fram. Full är han också, för han har druckit glögg. Låt mig säga så här: Det är väl ungefär fifty-fifty att man klarar det. Barnen stryker nästan alltid med i alla fall. Rätt jobbigt, faktiskt.
Eller! Det kanske inte är sjukhuset jag hänger upp min nervositet på. Mer själva hemkomsten från det. Jag skulle så innerligt gärna vilja komma hem till min egna lägenhet, med egna grejer och egen tid när vi har varit på BB och fixat fram Turtle. Mitt flickrum i föräldrarhemmet (som också är fyllt av ungefär tjugo släktingar kring jul) känns inte riktigt lika ultimat. Och då gillar jag ändå både flickrummet och släktingarna ohämmat mycket. Det är bara så svårt att få vara i fredrik där, som min söta lillasyster skulle sagt för hundra år sedan.
Lyssnar du, Turtle?
Stay put, säger jag.
Annars blir det ingen veckopeng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skulle det jäklas så har vi alla behövliga attribut.
Vi har vedspis,rena hemvävda! handdukar,brasa och friskt bäckvatten.
Fast det får nog bli Grålletraktor och släp i stället för häst och vagn.(Tekniken går ju framåt även här)
Ledningsstaben(läs:släkten)kommer att göra sitt yttersta för att Turtle ska få en bra start i livet.
Hej! Läste det här inlägget om att eventuellt föda barn på annan ort, "by accident" typ och kände mig bara tvungen att få dela med mig av en självupplevd "nästan" sådan. Väntade vårt tredje barn sommaren -06 och BF var planerad till några dagar efter min lillebrors bröllop. (fast det sa vi förstås inte till min bror och hans söta fästmö, utan vi skulle ju komma, visst visst! Vi kommer, alldeles säkert! Vi skulle ju sjunga och spela i kyrkan ju! Räkna med oss bara!)Såklart så satt vi kvar i Stockholm när ALLA andra bröllopsgäster tog färjan över till Gotland för att festa i dagarna tre. Jag hade försökt övertala min man till att flyga ner över dagen, bara över vigselakten och sen tillbaka, men ICKE! Och det var väl en himla tur, för precis klockan fyra, när deras vigsel drog igång nere på Gotland, befann vi oss på BB och födde barn! Jäklars var glad jag var över att jag inte hade lyckats övertala honom då!
Önskar Dig/Er en fantastisk förlossning (och allt som följer därefter förstås!) Det är SÅ häftig!! Smärtsamt ja, men en ashäftig resa!
Mvh /Lisa
Skicka en kommentar