SOM GATAN, MINST

Har vacklat lite fram och tillbaka om huruvida vi borde skaffa en julgran i år eller inte.
Har liksom aldrig haft någon egen, och tyckte eventuellt det kändes lite jobbigt att fixa fram både gran och fot och kulor och glirr och ljus och fan och hans moster. But then again, man älskar ju julgranar. Det gör man ju. Och när jag fick det här mästarargumentet slängt i ansiktet var det ingen diskussion längre:

"Men gud, passa på nu! Nästa år kommer ni att ha en krypande ettåring som förstör alla era tankar på gran. Köp en, köp en, köp en!"

Nu står det en julgran med extra allt i vårt vardagsrum. Vi hade bara en liten, liten livskris kris mitt i allt det fröjdefulla pyntandet och fixandet med den.

- Jaha. Här står du och är höggravid i klänning och hänger upp julgranskulor i vår julgran. Och jag går omkring i mina kostymbyxor och min skjorta och serverar glögg och spelar julsånger på stereon och funderar på att köpa en näshårstrimmer. Det är ju själva helvete vad gamla vi har blivit.
- Oh yes. Mer mandel till glöggen?
- Gärna.