De senaste veckorna har jag pepprats med andragångsförlossningsberättelser. De skrämmer skiten ur mig. Alla jag har hört är ungefär så här: "Plötsligt, helt out of the blue, satte förlossningen igång, och vi hann knappt reagera. Fem minuter senare föddes Stella/Maja/Vilgot/Noa/whatever på hallgolvet/köksgolvet/i snödrivan utanför huset. Så kan det gå!"
Jag dör en smula av skräck här när jag tänker på det. Jag vill verkligen inte föda barn i en snödriva utanför huset! Jag vill vara på sjukhus! Och få knark! Och ha massor av proffsig personal som springer omkring mig! Och dessförinnan - hinna lämna Rufus till en snäll barnvakt!
Således måste ni säga nu att alla jag pratat med ljuger. Ni måste säga: "Såja, såja. För mig tog andra förlossningen 288 timmar, och jag hann både lämna storebror till barnvakt, baka tre olika sorters bullar och åka ett varv runt jordklotet innan det var dags." Eller åtminstone måste ni säga att man hinner till sjukhuset. Okej?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
I nån bok av Gudrun Abascal står att det är vanligt att förstagångsföderskor åker in för tidigt, andragångs för sent eftersom de inte vill åka in för tidigt igen och tredjegångs för tidigt, eftersom de inte vill åka in för sent igen, som med andra barnet.
Nu har jag ju inte ens fått första barnet än, men tror det är smart att lyssna extra på kroppen med barn nummer två så att man tar tecknen på allvar. Har visserligen också hört två som fött i bilen/hemma, men det är två väldigt coola personer, misstänker att de helt enkelt stannade hemma lite för länge.
Väntar också andra barnet, som är beräknat i början av april och jag har precis samma skräck. Första förlossningen gick ganska snabbt(mindre än 2 timmar på sjukhuset) så nu förväntar jag mig nästan en blixtförlossning och planerar lite smått att campa på sjukhusets parkering från slutet av mars. Fast egentligen tror jag lösningen är att åka in vid minsta tecken...
Man brukar säga att förlossning nummer två tar cirka halva tiden jämfört med förlossning nummer ett. För mig stämde det nästan på pricken! Det är nog ytterst ovanligt att första förlossningen tar cirka dygnet och andra förlossningen går på tjugo minuter från första värken. Oftast har man ett "tyst" förarbete när förlossningar går megasnabbt så att man inte känner av början på förlossningen (skitfuskigt!) utan helt plötsligt bara är i utdrivningsskedet, pangtjong! Och jag tror att man alltid har "tyst" förarbete då, vid varje förlossning.
Med andra ord kommer du i lugn och ro kunna packa BB-väskan samma dag ni ska in, duscha en avslappnade dusch och meditera hela vägen in till BB. Det bestämmer vi här och nu. Fint!
Nej, nej, nej.
Första värken=åk in.
Stella tog det 48 timmar med.
Nike 3 1/2 timme. Hon kom EN KVART efter att vi kom in. Jag hann knappt få lustgas.
Tjoff säger det. Det är som om nån trycker på en knapp så åker man berg och dalbana.
Sonjas förlossning tog över ett dygn och då blev det ändå snitt tillslut, var bara öppen sex centimeter.
Jag gick mest hemma i början och matade katterna, kokade ägg och funderade på när det skulle börja.
Oavsett hur det blir kommer det gå jättebra för dig är jag säker på.
Min mamma har fött fyra barn och alla har tagit tid på sig. Jag känner dessutom flera tvåbarnsmammor och alla har hunnit in till BB. Fast jag är förstås inte helt säker på att alla har hunnit få epidural...
Inte kommer det att vara snö i maj, heller! Det var det i februari i fjol, snökaos t o m. Bilköer av imponerande dimensioner. Och jag hade samma skräck som du, i mitt fall formulerat: VILL INTE FÖDA I HISSEN!!!!
Anyways, jag instämmer i Lenas och andras ord - åk in tidigt. Jag tyckte att jag hanterade värkarna fint när dotter #2 var på gång. Lät bli att mäta tiden mellan. Höll masken inför dotter #1 och lät helt coolt maken lämna henne på dagis. Men det var dumt förstod jag lite senare, i trafikkaoset. Jag fick också en hel kvart på förlossningen innan N var född. De slet av mig brallorna på vägen mellan entrén och salen.
Gör inte som jag! Kolla tidigt hur tätt värkarna kommer och om det börjar bli intensivare - ÅK GENAST!
Bullarna får du kanske baka veckorna innan beräknad förlossning.
Det kommer att gå fint ska du se! Klart att du hinner in.
/Sara
Det känns nog viktigast för er att ni fixar barnvakten tidigt.Sen kan ni ju gå och dra lite om ni vill och vågar. Och som sagt, snön ska inte finnas i maj. Du kommer väl ihåg hur fint det är runt din födelsedag.Och håll sen vägarna fria fram till sjukhuset. Vilket sjukhus, förresten?
Som jag fattat det är det först efter att vattnet gått som det är bråttom med andra barnet. Mitt vatten gick varken första eller andra gången utan vi åkte in när det var ett par min mellan värkarna (mest för att barnmorskan på mvc hade sagt att omföderskor oftast väntar för länge). Vi hann kanske inte baka bullar men sonen lämnades hos mormor och vi hann med en fika på bb innan jag tröttnade och bad de göra hål på hinnan. DÅ satte det igång; fort. Så ja; går vattnet - rusa! Den här tyckte jag var lite lustig: http://www.varktimer.se/ Tyvärr hittade jag den när jag precis var på väg till bb men ändock.
Som du vet trodde vi att det var på g i två veckor innan det verkligen satte igång och då var vi inne på sjukhuset och vände tre gånger innan vi fick stanna. Väl inne på sjukhuset tog det sen bara 3 timmar innan hon var ute så lite snabbare ändå. Det blev inte riktigt som jag hade trott när jag skulle få nr 2. Trodde precis som du att det skulle ta typ 6 minuter och att barnet skulle födas i bilen på väg till stan. Det behöver alltså inte gå så fort.
Jag gick över en vecka med andra så jag kan nog lugnt säga att man kan hinna till BB. När det väl hade startat så hann jag lämna dottern till barnvakt, ta en fika och en långpromenad och åka till BB i värdens snöstorm. Tiden finns bara man läser av signalerna. En sak som kanske kan få dig att känna dig lite lugnare är att det faktiskt gör mindre ont andra gången (i allafall för mig)!
Mari: den återstående tiden och vattenavgången behöver inte ha något samband. Jag hade visserligen krystvärkar i taxin (tjoho!), men vattnet gick inte förrän de hade baxat in mig genom förlossningsentrén på SöS och fått upp mig på rullbåren - då sa det splosch. Och som sagt, 15 minuter senare var jättebebisen ute. Tur att vi inte väntade hemma på att vattnet skulle gå... :-)
/Sara
Sitter med bulle nr 2 i ugnen. Vi har 50 minuter till sjukhuset och min största skräck är att de ska säga att vi måste åka hem igen för att det är för tidigt när vi väl är där... Med min första var jag av den anledningen öppen 8 cm när vi kom till förlossningen. Men det tog ändå 3 timmar innan han var ute. Den här gången har min barnmorska sagt att jag inte ska vänta på att det gör ont utan lyssna på kroppen och det sunda förnuftet :)Men man kan väl säga att jag är liiiiite orolig för att inte hinna köra de där 50 minutrarna... Det verkar ju från förra gången som att min kropp inte riktigt fattar att ge mig rätt signaler när det är dags att åka :)
men HJÄLP! ja SÄG att de ljuger!
/hon som ska föda barn NÄR SOM F***ING HELST!
Jag tog det säkra för det osäkra och åkte in "för tidigt" med andra barnet. Blev hemskickad, men stannade i faoljén och hade värkar där. Mycket trevligare än att ha värkar hopvikt i bilen i 30 minuter hem och sedan 30 min tillbaka. 2 timmar senare trillar bebis ut. Jag hann in på förlossningen enbart för att jag INTE åkte hem igen.
Jag fick hepatos med min andra och lades in tva veckor innan hon skulle komma. Sa kan man ju alltid gora om man ar orolig att inte hinna.
Annars ar min erfarenhet efter trean och fyran att det bara ar en nad att stilla dromma om att det ska ga superfort. Ett par tre timmars Olidliga Plagor ar mer sannolikt.
Lisa, inte oroa sig. Inte ta ut något i förskott. Inte lyssna på skräckisar. Inte tro, anta, grubbla. Totalt meningslöst. Fast det vet du ju. Det kommer bli finaste ever.
Liksom den gången vi sov över på balkongen och jag var så himla stor och du och Anna så himla små, så vet ju jag.. hehe.
kram!
Två och ett halvt dygn med första varav ett dygn spenderades på sjukhuset. Nu med andra hade jag värkar ett halvt dygn varav en timme spenderades på förlossningen.
Ville inte tillbringa lika lång tid på sjukhuset andra gången så jag stannade hemma för länge för att få epidural. Blir det fler barn så kommer jag nog tillhöra den skaran som åker in alldeles för tidigt för att vara säker på att få epidural.
Som barnmorks kan jag säga att jag förlöst en hel drös med andragångsföderskor, och de hanntill sjukhuset i alldeles lagom tid :) Lyssna på kroppen och hör hellre av dig en gång för mycket än för litet till förlossningen.
Barnmorska skulle det ju stå... Tydligen inte så bra på att stava kl 5 på morgonen på jobbet :)
Min andra förlossning tog längre tid än den första, och det gjorde mig faktiskt väldigt besviken. Jag hade sett fram emot att få en smidig och, i tid mätt, kanske halverad förlossning jämfört med den första. När min kropp nu liksom skulle veta hur man gjorde. Alla hade ju berättat: det går på nolltid med andra ungen! Och eftersom ungen då alltså skulle ploppa ut NÄR SOM HELST så var jag dum i huvudet och bestämde att jag inte skulle ha någe knark eller någonting. I många timmar trodde jag att jag skulle dö. Dessutom kände jag mig grundlurad. Jag är alltså ingen snödrivshistoria. Jag är en nu-ger-jag-fanimej-upp-skulle-inte-ungen-komma-idag-eller-vad-fan-är-det-frågan-om-egentligen-historia. Om du har tur blir du kanske något mitt emellan. Lycka till!
Skicka en kommentar